TAISABAKI no KATA

Taisabaki no Kata är en form som finns i flera versioner, ursprunget till den finns inom Koryu. När man utför den skall man ha lite känslan av att man utför den klädd i rustning (yoroi). Det andra viktiga är att man så lite greppkontakt med Uke som möjligt. Det viktigaste är att utveckla en stark taisabaki-teknik. Den skall vara så stark, så att själva taisabaki också blir den väsentliga delen av balansbrytningen.
Namnet betyder kroppskontrollens form och utförs med en partner. Den som är uke utför angreppen och tori visar försvaren.

Katan beskriver de fyra grundläggande taisabakiprinciperna:
Nagashi
Irimi
Irimi senkai
• O irimi senkai
Vid start har joseki uke på sin höger sida och tori på sin vänster sida.
Inom Dokan Ryu Ju Jutsu tränar vi Taisabaki no Kata till 4 Dan svart bälte och som en valfri Kata till 5 Dan.


Ceremoni:

  1. Tori och uke går in på mattan.
    Stannar 1 m ifrån varandra och stannar i musubi dachi.
  2. Vänd mot joseki Rei!
  3. Hälsar på varandra Rei!
  4. Yoi! Jaga ut i gard fudo dachi

Serie 1 :Nagashi (svepa undan attacken, flyta med)
Uke: Soto Jordan shuto uchi, oi dachi
Tori: Hiki otoshi
Uke: Jodan haishu uchi, oi dachi Tori: Kubi otoshi, tryck ned nacken

Serie 2: Irimi (glida in, gå in i ukes sida, entering)
Uke: Jodan oi tsuki Tori: Ko uchi gari
Uke: Jodan oi tsuki Tori: De ashi barai (ko soto gari)

Serie 3: Irimi senkai (ingång med vändning, entering rotation)
Uke: Jodan shuto uchi Tori: Uchi kaiten, o goshi
Uke: Jodan haishu uchi Tori: Soto kaiten, ude kime nage

Serie 4 O irimi senkai Uke: Jodan shuto uchi. Tori: Uchi kaiten, yoko wakare

Uke: Jodan haishu uchi Tori: Soto kaiten, ushiro kata
otoshi

Omvänds ceremoni.
Knutna händer i gard!

JAPANSKA BUD(O)ORD: Sojutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer. 

När det kommer till uttalet av de olika kanji-tecknen, så är det viktigt att komma ihåg att varje kanji har två olika uttalssätt:

• On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (i sammansatta ord/kombinerade tecken)

Kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen

När det gäller arter som har sitt ursprung på Okinawa och Ryukyu-öarna, så förekommer ord på uchinaaguchiokinawianska. Det är eget språk som skrivs med katakana.

SOJUTSU (bilden är lånad):

Sōjutsu (槍術), översätts oftast till ”spjuttekniken”, dvs tekniken att strida med spjutet, yari (槍,). Sojutsu är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (används i sammansatta ord/kombinerade tecken). Men hur används ett yari och vad är egentligen korrekt?

Sōjutsu (槍術) skrivs med två kanji-tecken:

• Det första tecknet, 槍, betyder ”spjut” eller lans”. Det uttalas ”So” på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen. ”Yari” är däremot uttalet på kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen.

• Det andra tecknet, 術, jutsu, betyder teknik, i betydelsen en teknik ämnad för strid, för slagfältet.

Under medeltiden blev Yari, tillsammans med bågen, de viktigaste vapnen. Spjutet gick att använda både till häst och av fotsoldater (ashigaru). Tillverkningen var snabb och billig. Sojutsu blev en viktig ingrediens i de klassiska bujutsuskolorna. Idag tränas Sojutsu av rätt få skolor. De som idag har kvar Sojutsu är tex Tenshin Shoden Katori Shinto Ryu och Hōzōinryū. Det hävdas också att Katori Shinto Ryu var den skola som först införlivade Sojutsu i sin katalog.

Åter till början! Den vanliga accepterade översättningen av Sojutsu är spjuttekniken, vilket nog egentligen borde vara lanstekniken. Tänk på hur ett yari används! Det används i en fäktningform under närstrid, mer som en lans. Ett spjut kastar man däremot! Jag vill nog hävda att Sojutsu-utövaren är mera en lansiär än en spjutkastare!

KENJUTSU KUMITACHI NR 1: Ipponme

Kenjutsu Kumitachi är en typ av svärdsövning i par. Vi kommer här att gå igenom Ipponme. Inom vårt program i Buki waza & Kobujutsu tränar vi flera olika kumitachi-former.
Med kumitachi lär man sig:
• korrekt kampavstånd (maai)
• att kontrollera centerline (seichusen)
• korrekt Taisabaki, att undvika och kontra en attack i rätt tillfälle.

De båda sidorna benämns Uchidachi och Shidachi. Det kan vara förvirrande i början, om man nu är van vid Uke och Tori.
Uchidachi är i det här fallet att jämföra med Uke, uchidachi är lärar-/seniorsidan
Shidachi är i det här fallet att jämföra med Tori, shidachi är elevsidan

Man kan starta 3 meter från varandra eller närmre.
Uchidachi (uchitachi, ”uke”) drar sitt svärd (nuki) och utför kiri, hugget.
Shidachi (shitachi, ”tori”) startar från
Seigan no Kamae eller sankaku dai, svarar med taisabaki och kontringsattack.

KENJUTSU KUMITACHI IPPONME
Utförande:
• Uchidachi tar höger steg fram och hugger Shomen uchi

• Shidachi startar från Sankakudai, korsar över med ett vänstersteg åt höger. Det blir en vänster Irimi åt höger med samtidig Uke nagashi (parad), Du står nu vid sidan av Seichusen

• Växla snabbt upp till Jodan no Kamae och ta samtidigt ett vänstersteg bakåt

• Hugg Koteuchi

• Gå tillbaka till awase

• Glid bak och avsluta i Migi Gedan no Kamae

Filmlänk: https://youtu.be/NVnyayMzwiI

JAPANSKA BUD(O)ORD: Sogo bujutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer. 

När det kommer till uttalet av de olika kanji-tecknen, så är det viktigt att komma ihåg att varje kanji har två olika uttalssätt:

On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (i sammansatta ord/kombinerade tecken)

• Kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen

När det gäller arter som har sitt ursprung på Okinawa och Ryukyu-öarna, så förekommer ord på uchinaaguchiokinawianska. Det är eget språk som skrivs med katakana.

SOGO BUJUTSU:

Sogo bujutsu 総合武術 är benämningen för en sammansatt komplett stridsteknik. Sogo bujutsu är uttalet på On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (används i sammansatta ord/kombinerade tecken). Sogo bujutsu skrivs med fyra olika kanji-tecken:

• Det första tecknet, 総, So, betyder ”spjut”, det andra tecknet 合, Go, betyder ”fem”. Kombinationen av de första två tecknen uttalas sogo, som istället betyder integrerad, sammansatt eller komplett. Sogo är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen.

• De sista två tecken, 武術, uttalas Bujutsu som betyder stridsteknik. Bujutsu är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen. Bujutsu är en term som innebär den rena praktiska användningen av tekniker i strid, dvs tekniker ämnade för slagfältet.

Så ordagrant betyder Sogo bujutsu en sammansatt (komplett) stridsteknik avsedd för slagfältet. Benämningen används framförallt för att beteckna vissa av de äldre klassiska Koryu-skolorna. En Sogo bujutsu är en komplett stridsteknik. För slagfältet, så var man tvungen att behärska förutom handgemäng (Ju Jutsu/Yawara), också flera olika vapenformer. Vanligen kombinerade man tekniker från olika ryu till en sogo bujutsu, en komplett stridskonst.

Några av de klassiska Sogo bujutsu-skolorna är t.ex Tenshin Shoden Katori Shinto Ryu och Tsutsumi Hōzan-ryū Ju Jutsu.

Ibland hör mm också benämningen Sogo Budō. Då menar man ofta vissa av de sammansatta modernare Budoarterna (Gendai Budō). Det främsta exemplet här är nog Minoru Mochizukis Yoseikan Budō, ett sammansatt system av tekniker och Kata från Gyokushin Ryu Ju Jutsu , Daito Ryu Aiki Jujutsu, Aikido, Kodokan Judo, Shotokan Karate och Katori Shinto Ryu.

Om vår Koryu & Kobujutsu-sektion: KOBUJUTSU & KORYU-SEKTIONEN BUSHIDO

Inom Kobujutsu & Koryu-sektionen Bushido bedriver vi traditionell japansk vapenträning. Sektionen startades år 2006, som ett komplement till vår ordinarie avancerade träning.
Övningarna ger en utmärkt träning av koordination och koncentration samtidigt som den ökar förståelsen för våra andra teknikers (framförallt kansetsu waza) historia, ursprung och tillämpning.
Vi fungerar som en Study Group (Dokan Kogaku Kobudo Kenkyukai) med ett preliminärt träningsprogram.
Kogaku Kobudo betyder ungefär just klassiska studier av gammal Budo.
Tonvikten har främst legat på svärdstekniken (Iaijutsu och Kenjutsu), även om vi också tränar med andra vapen (t.ex jo, bo). Sedan starten har vi haft ett nära samarbete med Institutet för Japanologi/Enso Ryu Heiho, då det gäller vår träning i Kenjutsu och Iaijutsu.


Vi är medlemmar i Institutet för Japanologi, Nihon Chatokai och Enso Budo. Vi fungerar också som administrativt säte för Institutet för Japanologi. Sektionen är också medlem i SBKF:s underförbund Svenska Kendo Förbundet. Vi är även medlemmar och svensk branch för organisationen Aikijujutsu Kobudo Kenkyukai.

Kenjutsu- Kihon geiko (Bokken Suburi) Nr 2 Nihonme Tsuki

  1. TSUKI

Förklaring:
• Starta i höger Seigan no Kamae
• Glid fram med högersteg och stöt (tsuki) bokken framåt
• Vinkla bokken horisontellt
• Glid bakåt och dra lite nedåt, tillbaka till Seigan no Kamae

I Kenjutsu så är målet för tsuki lite sidan av motståndarens buk, i den öppning som inte täcks av motståndarens rustning (yoroi).

• Avsluta i höger Seigan no Kamae.

Filmlänk: https://youtu.be/5dzmIaNSyqo

Kenjutsu: Kihon geiko (Bokken Suburi) Nr 1 Ipponme

Kihon geiko (Bokken Suburi) Nr 1 Ipponme:

  1. Seigan no kamae-vänstersteg ut åt sidan-te ura gasum- hidari yokomen uchi-högersteg ut åt sidan-ko gasumi-migi
    yokomen uchi

Förklaring:

Starta i höger Seigan no Kamae.

Ta ett vänster steg utåt vänster sida och blockera/parera med Te ura gasumi, hugg direkt vänster Yokomen uchi.

Ta ett högersteg utåt höger sida och blockera/parera med Ko gasumi, hugg direkt höger Yokomen uchi.

Avsluta i höger Seigan no Kamae.

Filmlänk: https://youtu.be/gHIQ5lnbmVA

JAPANSKA BUD(O)ORD: Ryu & Ryuha

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer. 

När det kommer till uttalet av de olika kanji-tecknen, så är det viktigt att komma ihåg att varje kanji har två olika uttalssätt:

• On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen, i sammansatta ord/kombinerade tecken

• Kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen

När det gäller arter som har sitt ursprung på Okinawa och Ryukyu-öarna, så förekommer ord på uchinaaguchiokinawianska. Det är eget språk som skrivs med katakana.

RYU:

Ryū (流) används huvudsakligen som ett suffix och översätts till skola, numer också stil. Användningen är bred, inte bara inom Budō, utan även i de andra traditionella konstarterna (ex kalligrafi, blomsterarrangemang).

Vad betyder Ryū egentligen? Kanjitecknet för ryu har ett kinesiskt ursprung. Den ursprungliga betydelsen är en strömning eller att flyta med. Skola blev senare den vanliga använda översättningen, sedermera stil. Tecknet för Ryū (流) kan uttalas på två sätt:

Ryū är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen. I den här användningen har det betydelsen skola eller stil

Naga-su (eller nagare) är uttalet på kun’yomi, det japanska uttalet, Här får det betydelsen att flyta eller att svepas med. Vi känner igen det från Nagashi, i samband med taisabaki.

RYUHA:

Ryūha (流派) används ibland synonymt med Ryu. Ryuha är ett begrepp som främst används inom klassiska gamla Koryuskolor, även om det finns en användning också inom vissa moderna Budōarter (Gendai Budō). Vi känner igen det i tex Toyama Ryu Morinaga-ha eller Kase-ha Shotokan Ryu. Vanligen används det dock inte inom moderna Budōarter. Då skulle ju tex Iwama Ryu Aikido heta Iwama-ha Aikido eller Gojukai heta Yamaguchi-ha Goju Ryu.

Vad betyder egentligen tecknet för suffixet -ha, 派 ?

ha betyder förgrening, en gren av något. Så Ryuha är egentligen en gren av en skola eller ett system med ett egen strömning/tolkning/tankesätt av huvudskolan.

Det kan vara svårt att förklara! Vi får återigen blicka tillbaka mot historiken! Soke hade äganderätten till sin Ryu (Koryu), exempelvis Shindo Yoshin Ryu Ju Jutsu. En elev tillägnar sig skolans hela tradition och tekniker (exempelvis Menkyo/Gokui Kaiden, Hiden, Kuden). Denna väljer sedan sin egen riktning/tolkning, sin egen gren, Ryuha, exempelvis Takamura-ha Shindo Yoshin Ryu.

Så den fundamentala skillnaden är:

• Inom en Ryu, så följer alla egentligen samma väg, men med vissa undantag eller variationer, Ryuha

En annan liknelse jag hört är: om Soke är copyright-ägaren till sin Ryu, så är Ryuha franchisetagaren!

Det finns olika former av grundtekniker/tekniktillämpningar!

Ibland kan det ju vara svårt att förstå för våra elever (och än mer för den oinvigde) det egentliga syftet med en teknik. Det är ju faktiskt vår uppgift att kunna guida våra elever och som instruktör måste man förstå skillnaderna! Vad är det som man skall stå och lära ut? Graderingstekniker/Kata/Principer, Fighting, självförsvar, Självskydd, stridsteknik? Får man ihop hur tekniken har använts, modifierats och anpassats över tid, så blir det snyggt! Åtminstone för oss som tränar någon form av Budō/Mudo där arten, den personliga utvecklingen, självförsvar och tävling är helt olika delar! Kanske är det en grundteknik som är multifunktionell och kan anpassas till flera delar. Man kan träna en teknik:

1. För att tekniken illustrerar en viktig princip (eller ett försvar) i en Kata, men i Fighting eller Självförsvar ter den sig som orealistisk! Men kanske den går att modifiera och tillämpa ändå? Om inte, behåll den i Kata där den hör hemma! Ett exempel är ju många system som vill hävda ett modernt realistiskt självförsvar, där antalet försvar mot grepp i handleder finns i en uppsjö! Man kan förstå att en del elever då lätt kan tappa intresset! Då skall man komma ihåg att de flesta Tehodoki-tekniker (olika former av handledsfriöringar) har flera funktioner. De har ofta sitt ursprung i tekniker där Din motståndare greppar Din vapenbärande hand eller förhindrar Dig från att dra Ditt vapen. De illustrerar ofta också de grundläggande principerna och rörelsemönstret. I många gamla Koryu, så var Tehodoki den inledande träningen! Först när man lärt sig detta, hade visat intresse, engagemang och accepterats, så fick man träna skolans mer avancerade tekniker. Sedan finns det ju katatekniker som är direkt farliga att sparras med eller att använda i självförsvar. Tekniker med ett enda syfte, att vinna i strid med! Så sammanfattningsvis, många av den här typen av tekniker visar viktiga principer i kata, ofta med en helt annan grund än ett försvar mot grepp i handleder. Så troligen skall de flesta av dem tränas i kataform och inte som någon form av modernt realistiskt självförsvar. Nu talar jag inte om tävlingskata! En tävlingskata modifieras tyvärr ofta gradvist, med ett enda syfte, att vinna medalj. Ibland ändras tempot på olika positioner, för det skall attrahera domarpanelen. Ibland tappas också katans egentliga syfte och tillämpningar. Medaljen och bedömningen, säger då inget om katans egentliga syfte och Din personliga utveckling i en Kata.

2. Som en fightingteknik. Många tekniker i tävling, är för just bara tävling. Ibland är det en teknik, som är helt onödig i ett självförsvar/självskydd. Du kanske har halvt ihjäl Din angripare! Det blir Du själv som kanske får skaka galler? Ibland så är tekniken bara användbar under just speciella tävlingsregler. Samtidigt anpassas fightingtekniker hela tiden! Vi har fått en alltmer explosiv tävlingsidrott, där kraven på snabbhet, teknik och timing är så avgörande. Är det en grundteknik, som går att anpassa, så fine! Annars, behåll den som en fightingteknik bland likasinnade!

3. Som en ren Självskydds-/självförsvarsteknik. Det finns ju många grundtekniker som är multifunktionella, de går att använda till mycket! Mina personliga favoriter! Tänk då på förutsättningen: det skall finns en realism i både angrepp och försvar! Sedan finns det ju åter igen självförsvarstekniker som det inte går att sparras med i fighting; för att de är skadliga eller inte funkar mot en tävlingsmotståndare eller rent utav strider mot tävlingsreglerna.

4. Som en ren stridsteknik. I de här tillämpningarna gäller ju krigets lagar, inga civila nödvärnslagar. Kort sagt tekniker, som är potentiellt farliga och ibland dödliga. Egentligen lite av det historiska syftet med många av våra tekniker! Många av dem återfinns ju därför i våra kata, Visst kan man använda dem i olika scenario/stridsträning (av olika grupper) och uppvisningssyfte, men många av dem går naturligtvis inte att sparras/fightas med eller att använda i randoriträning. Ibland modifieras/anpassas de till annan typ av träning. Tyvärr har de då en tendens att bara bli en halvkass meningslös självförsvarsteknik. Återigen, går den inte att anpassa, behåll tekniken där den hör hemma!

Detta kan också belyser värdet av träning av gamla Kata och träning över art-/stilgränserna (crosstraining). Ibland kan man då få lära sig och se hur har tekniken har sett ut i sin ursprungliga Koryu-form och dess tänkta syfte.

KENJUTSU: Sasagakure no kamae

Sasagakure no Kamae (“hidden in bamboo grass posture”). Den är i huvudsak en defensiv position.

Vad är då viktigt i Sasagakure no Kamae?

• Börja i Seigan no Kamae med höger ben fram, ta höger steg bak och gå från Seigan no Kamae till Sasagakure no Kamae.
• Sänk höfterna och håll sidan mot motståndaren.
• Svärdet hålls i höger hand lite riktad bakåt vertikalt höger sida om huvudet.
• Vänster handflata stöts fram mot motståndarens ansikte.
• Du skall behålla uppmärksamheten omkring Dig (metsuke).

Tillämpningen kan vara att blinda motståndaren med en samtidig atemi mot ansiktet, Ganmen ate. Samtidigt kan man öppna upp för både hugg eller Tsuka ate.