DE GAMLA MÄSTARNA: Kushanku

Kūshankū, 公相君 (1720-1790 ?), med japanskt uttal Kōshōkun (även känd som Kwang Shang Fu) var en kinesisk kampkonstmästare. Han hade under 1700-talet en avgörande betydelse för den historiska utvecklingen av både Okinawa Te och Karate.

Kushanku föddes i Fukien-provinsen i Kina. Det är oklart när exakt han föddes. Man vet dock att han var verksam i Fukien under större delen av sitt liv. Han dog år 1790 i Fukien.

Det finns också flera olika uppgifter om hans namn. Sannolikt så var hans kinesiska namn Kwang Shang Fu. Namnet Kosokun är däremot det japanska uttalet av Kushanku. Kosokun stavas med tre olika kanji-tecken. Ko betyder allmän eller officiell, Sho betyder minister och namnprefixet Kun betyder mästare eller härskare. Så namnet Kosokun kan egentligen ha varit en ren yrkestitel.

Kushanku började tidigt träna Chuan-fa för en Shaolinmunk.

Under 1700-takets mitt valde den kinesiske kejsaren ut ett antal familjer (kända som ”The 36 families”), som ansågs som experter inom sitt fält. Dessa familjer skickades till Okinawa för att sprida och lära ut sina kunskaper. Runt år 1756 skickas Kushanku till Ryukyu som ambassadör och sändebud för den kinesiske Qing-dynastin. Han bosätter sig i byn Kumemura, nära staden Naha.

Under sin vistelse på Okinawa fortsätter Kushanku att lära ut Chuan-fa till några elever. Hans två mest kända elever kom att bli Chatan Yara och ”TodeKanga Sakugawa. Sakugawa tränade under sex års tid för Kushanku. Efter att Kushanku lämnar Okinawa år 1762 utvecklar Sakugawa sin mest kända kata. För att hedra sin mästare får denna kata namnet Kata Kushanku (heter Kanku Dai inom vissa Shurite-stilar).

Kushanku var känd sin stora skicklighet i fighting. Det är möjligt att han också introducerade användningen av hikite (höfthands-/draghandstekniken) i samband med slagträning. Han lärde också ut Kumiai jutsu, en typ av kumiteteknik.

The Oath of Kodokan Judo

Jag har tidigare nämnt olika DojoKun, som vi framförallt känner igen från Karate. Detta har dock aldrig varit någon unikt för just en Karate dojo.

Redan år 1882, i Kodokans begynnelse, införde Kano Shihan en ed med 5 regler, som måste uppfyllas av alla elever. Alla elever som antogs till Kodokan under de första dagarna var skyldiga att avlägga denna ed om trohet till Kodokan.

Eden finns översatt och publicerad, den här kommer via Bruce Bethers, International Traditional Kodokan Judo. Här kommer en svensk översättning!

The Oath of Kodokan Judo

1. Från och med denna dag lovar jag att hålla ut i Judo och kommer inte att sluta träna av någon oseriös anledning.

2. Jag kommer inte att bringa vanära över Kodokan.

3. Jag lovar att jag inte kommer att avslöja för andra någon av Judons hemliga konster, varken med visuella eller verbala medel, för någon eller några personer utan Kodokans tillåtelse.

4. Jag kommer inte att instruera andra i Judokonsten utan Kodokans tillåtelse.

5. Jag kommer att följa alla Kodokans dojoregler, både före och efter att jag fått en mästarlicens i Kodokan Judo”.

”Jigoro Kano”

JAPANSKA BUD(O)ORD: Dojo osoji

Den här gången skall vi lära oss lite mer Budojapanska genom att lära oss betydelsen av olika dojouttryck/termer.

DOJO OSOJI:

Dojo Osoji (道場大掃除) är den årliga storstädningen av dojon (träningslokalen), ofta har den sin plats strax före det nya träningsåret är igång. En tradition i många dojo. Osoji betyder ”storstädning ”.

Dojo Osoji är uttalet på on’yomi, det sinojapanskauttalet av de kinesiska tecknen. Det skrivs med 5 olika kanji-tecken, 道場大掃除:

• Det första kanji-tecknet, 道, betyder väg och uttalas do on’yomi, det sino–japanska uttalet av de kinesiska tecknen. Do härstammar från kinesiskan dao (Tao). På kun’yomi, (det japanska uttalet av de kinesiska tecknen) uttalas det michi

• Det andra kanji-tecknet, , betyder plats och uttalas joon’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. Ba är uttalet på kun’yomi, dvs det japanska uttalet

• Det tredje kanji-tecknet, , uttalas O och betyder stor

• Det fjärde kanji-tecknet, , uttalas so och betyder sopa eller borsta

• Det femte kanji-tecknet, , uttalas ji och betyder ungefär att ta bort

Den årliga storstädningen är ju en nödvändig, men traditionen härrör från Shinto. En närmast fanatisk renlighet är viktig inom Shinto. Innan man går in i en helgedom, så rengör man händer och munmed rent vatten.
Vissa av människans handlingar kan skapa en orenlighet, då kan platsen eller individen behöva genomgå harae, en rituell renlighetsceremoni. Soji, städningen av dojo före och efter träningen är också en form av renlighetsritual.

The Introduction of Ju Jutsu to Sweden

Ju Jutsu was first introduced in Sweden in 1907 by Viking Cronholm (1874-1961), the Swedish Ju Jutsu ancestor. He was a boxer and physiotherapist, active in South Africa for many years. He trained Japanese Ju Jutsu for an English officer and probably also for some Japanese instructors. It is unclear what styles it may have been, most likely it was an early form of Kano Ju Jutsu.

He published the first book in Swedish, ”JiuJitsu Tricks”. What he taught was not an organized belt syllabus. Instead, he devoted most of his career to the education of the Swedish military forces and police forces in close combat techniques and self-defense. In 1995, he was awarded 10 Dan Judan posthumously (by Svenska Budo Federation’s Ju Jutsu Section).

When did we start getting a more organized dojo training in Sweden?

In 1948, the French judoka Jacques Rigollet started a group in Stockholm with both Judo and Ju Jutsu classes.
The Czech Carl Marten was probably the first really competent instructor, Dan graded in both Judo and Ju Jutsu.
In the late 1950s, the Dutchman Gerhard Gosen started both Judo and Ju Jutsu training. In addition, he was first in Sweden with both Aikido and Karate. He is considered as the first true Swedish Budopioneer.
The Swedish officer Allan Mann is perhaps the one who had the most significance for the military melee and the development of Swedish military close combat. Captain Allan Mann became one of Sweden’s most decorated military officers. He participated
among other things as a volunteer in the Finnish Winter War and on the Norwegian side during the Second World War. He became active as a close combat teacher at the Karlberg Military Academy and a self-defense teacher at the Police Academy. He probably, got his training in close combat and self-defense with various special forces in England and Scotland.
In the late 1960s, Ju Jutsu became a section within the Swedish Judo Association. During the 1960s and 1970s, it was a rapid development.
You can roughly say that the majority of today’s Swedish styles originate from one of the three branches:

1. Hans Greger & the Swedish Ju Jutsukai: Hans Greger started training both Judo and Ju Jutsu for Gerhard Gosen.
He was commissioned, by the Swedish Budoförbundet, to develop a new Swedish grading system for Ju Jutsu.
A great source of inspiration was the Frenchman Raymond Cocatre 7 Dan, founder of Stil Cocatre. Cocatre Shihan
held Dan Grades in several Budo Arts and he had a background from Master Minoru Mochizuki and Yoseikan Budo. During the 1970s, the basis for what would become the Swedish Ju Jutsukai was developed. Year 2010
Hans Greger was graded by the Swedish Ju Jutsukai to the grade 10 Dan Judan.
2. Kurt Durewall & the Durewall System: Ganso Kurt Durewall had a background in both Ju Jutsu and Judo. His first
instructor was probably Carl Marten. Durewall worked as a press photographer with assignments in the USA. There it begins
he trains for Kiyose Nakae, master of probably Kito Ryu or Kano Ju Jutsu. Kurt Durewall was the first Swedish to graduate to black belt in Ju Jutsu, examined by Nakae. In 1971 he forms the Swedish Jiu Jitsu Federation. There he develops his own style, the Durewall system, with the main focus on humane self-defense.
He has also had a great impact on training in lifting technics for health and social care personnel. Kurt Durewall was graded in 1999 to 10 Dan Judan by his association. He died in 2013.
3. Jan-Erik Karlsson & Hoku Shin Ko Ryu: Jan-Erik Karlsson started his career training for Kurt Durewall. In 1979 he founded his own style, Hoku Shin Ko Ryu. He has been important for the spread in above all Southern Sweden. Jan-Erik Karlsson is graded to 10 Dan Judan.

TRAINING RULES IN THE DOJO

The training hall, dojo, must be treated with respect.

The following rules must be followed:
• Bow when you enter or leave the dojo and at your training partner before and after
exercise. You must follow the etiquette that applies in the dojo.
• Listen to the instructor.
• In case of late arrival, wait at the edge of the mat (tatami) for the go-ahead from the instructor
• Only practice what the instructor shows.
• Attention. Focus.
• Help each other. Train together. Show respect.
• Be tolerant of others and strict with yourself. Leave it to the instructor to correct or comment.
• Do not perform techniques during sparring that you do not master.
• Respect when your partner gives up (submission).
• Cut your nails and use a clean gi. Make sure our dojo is kept clean.
• Take off your watch and jewelery before training.
• The techniques must be trained in the dojo, not elsewhere.
• Your instructor decides when you are ready to graduate to the next degree or participate in
contest.
• You may not leave the dojo without first asking your instructor.
• During weapon training, the weapon must be treated with a certain reverence and respect. The weapon (buki) is always put down. You never step over the weapon.

Kodokan Kobudo Kenkyukai

År 1927 skapade judons grundare, Jigoro Kano Shihan, ett institut inom Kodokan för bevarandet av de klassiska arterna, Kodokan Kobudo Kenkyukai.

De arter som man i huvudsak fokuserade på var Kenjutsu, Naginatajutsu, Sojutsu, Bojutsu/Jojutsu och Aikijujutsu. Man höll återkommande seminarier med inbjudna mästare från olika Koryu Bujutsu, som Katori Shinto Ryu (Ishizo Shiina, Narimichi Tamai, Tanekichi Ito, Sozaemon Nobuli), Shinto Muso Ryu Jojutsu (Shimizu Kooji), Muso Shinden Ryu Iaijutsu, (Nakayama Hakudo), men även Daito Ryu Aikijujutsu (Morihei Ueshiba).

Arbetet med Kobudo Kenkyukai finns väl beskrivet i boken ”Kobudo Kenkyukai- Judo Kodokan”, skriven av Bruce R. Bethers, José A. Caracena & Edgar Okami. Boken ger en mycket fin och gedigen bakgrundsdokumentation.

Från början så valdes först bara ett 30-tal av Kodokans judoinstruktörer ut till Kenkyukai, men senare blev de olika programmen öppen för alla medlemmar. Flera av de stora mästarna hos Kodokan fick en betydande roll i Kobudo Kenkyukai, som till exempel:

Minori Mochizuki (1907-2003), som senare grundade sin egen Sogo Bujutsu, Yoseikan Budō

Kenji Tomiki (1900-1979), som senare grundade sin egen stil av Aikido, Shodokan Aikido (mera känd som Tomiki Aikido). Tomiki Sensei hade en stor betydelse och framträdande roll vid skapandet av Kodokan Goshin Jutsu (Goshin Jutsu no Kata)

Yoshio Sugino (1904-1898), som senare grundade sin egen gren av KSR, Sugino-ha Katori Shinto Ryu

År 1938 avlider Jigoro Kano Shihan och tyvärr stängs Kobudo Kenkyukai ett år efter hans död.

Kano Ryu International School & Kano Ryu Nihon Ju Jutsu:

Inom Kano Ryu International School & Kano Ryu Nihon Ju Jutsu och dess olika avdelningar arbetar man aktivt för att bevara den traditionella judon och Jigoro Kano Shihans ursprungliga idéer och visioner. Kano Ryu Nihon Jujutsu blir själva länken mellan Koryu Ju Jutsu och Kodokan Judo. Man har två avdelningar som arbetar aktivt.

The Kobudo Department of Kano Ryu International School och Aikijujutsu Kobudo Kenkyukai fokuserar på att bevara kärnan och målen i den Kobudo Kenkyukai som grundades år 1928 av Jigoro Kano Shihan, som en del inom Kodokan. I detta ingår historiska, tekniska och kulturella studier av Aikijujutsu & Kobudo.

Internationell ledare för Kano Ryu International School är José Caracena Sensei, högt graderad i Kodokan Judo, Kano Ryu Nihon Ju Jutsu och Daito Ryu Aiki Jujutsu.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Dojo Kun

Den här gången skall vi lära oss lite mer Budojapanska genom att lära oss betydelsen av olika dojouttryck/termer.

DOJO KUN:

Dōjō kun (道場訓) översätts ofta slentrianmässigt till ”dojoed” eller ”dojoreglerna”. Men vad innebär den egentligen?

En officiell Dojo Kun förekommer inom de flesta Budoarter och stilar, även om den kanske är mest förknippad med karateträning, En Dojo Kun är en vägledning, en föreskrift, i hur man skall bete sig både inom och utanför dojon. En uppförandekod! Inom vissa stilar så förekommer det också att Dojo Kun reciteras före/efter träningen.

Den första kända Dojo Kun är från ca 1850. En av tidiga stora mästarna från Okinawa, ”Tode” Sakugawa, anses vara upphovsmannen till Dojo Kun (även om den senare modifierades och populariserades av Gichin Funakoshi). De flesta Dojo Kun är ofta skrivna vägledande principer med influenser både från Bushido och Zen.

Dojo Kun skrivs med tre olika kanji-tecken,

道場訓:

• Det första kanji-tecknet, 道, betyder väg och uttalas do on’yomi, det sino–japanska uttalet av de kinesiska tecknen. Do härstammar från kinesiskan dao (Tao). På kun’yomi, (det japanska uttalet av de kinesiska tecknen) uttalas det michi.

• Det andra kanji-tecknet, , betyder plats och uttalas joon’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. Ba är uttalet på kun’yomi, dvs det japanska uttalet.

• Det tredje kanji-tecknet, , uttalas kun on’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. Kun kan ha flera olika betydelser, men i kombinationen Dojo Kun, så är nog betydelsen/översättningen ”vägledning” eller ”föreskrift” mest korrekt.

DE GAMLA MÄSTARNA: “Tode” Kanga Sakugawa

Tode” (Tuidi) Kanga Sakugawa (1733-1815) var den mästare som kanske mest har bidragit till utvecklingen och en systematisering av Okinawa Te (”hand”, föregångaren till Karate) . Han betraktas också som ”the Father of Okinawa Te”. Sakugawa bidrog med flera viktiga utvecklingssteg i karatens historia. Han var också känd som Sakugawa Satunushi.

Sakugawa föddes år 1733 i staden Shuri på Okinawa. Det berättas att han i sin barndom fick uppleva när hans far blev ihjälslagen av banditer. Det var då som han bestämde sig för bli mästare i kampkonsten. Vid 17 års ålder börjar han träna gammal Toshu Jutsu (obeväpnade tekniker) för Ryukyu-munken Pechin Takahara. Från Takahara lärde han sig också den gamla Tomarite-katan Wanshu.

På inrådan och rekommendation från Takahara börjar han träna för den kinesiske emissarien och mästaren Kushanku (Kwang Shang Fu på kinesiska). Han reser med sin mästare Kushanku till Kina och stannar där i 6 år för att träna Chuan-fa. Väl tillbaka på Okinawa, så sammanställer han sin stil. För att hedra sin mästare, sammanställer han teknikerna och sekvenserna till sin mest kända kata, Kata Kushanku (eller mer känd som Kanku Dai). Sakugawa börjar nu sprida sina kunskaper på Okinawa. Han blir snabbt känd som en stor mästare och går under smeknamnet ”Tode” (”den kinesiska handen”) Sakugawa. Från 1762 till sin död 1815 drev han den största karateskolan på Okinawa. Hans karate var ingen ”linjär kraftkarate”. Sakugawa förlitade sig mer på cirkulära tekniker med ett stort inslag av grappling/närkampstekniker. Han förde också med sig vapentekniker från Kina och han var mycket skicklig med bo, sai och tonfa. Sakugawa bidrog också till utvecklingen och spridningen av Ryukyu/Okinawa Kobujutsu. En av de klassiska bo-katorna är ju Sakugawa no Kon (kon är bo på kinesiska).

Sakugawa är också krediterad för skapandet av den första ”Dojo Kun”, (en dojos etikettsregler).

Många av nästa generations stora mästare, fick sin träning hos Sakugawa. Han mest kände elev var ”Bushi” Matsumura Sōkon (1809-1899, som utvecklade själva Shurite-karaten, det som i nästa steg skulle bli Shorin Ryu. Utvecklingen gick från Okinawa Te ➡️ Shurite ➡️ Shorinryu.

Tode Sakugawa tilldelades hederstiteln Satunushi av kungen på Okinawa. Satunushi Pechin var en hederstitel som kungadömet Ryukyu delade ut till en Pechin (på Okinawa den lärda byråkratiklassen, Okinawas motsvarighet till samurajklassen) som tjänstgjort under kungen. Detta talar för att Sakugawa, liksom sin förste mästare, någon gång i sin karriär också tjänstgjort framgångsrikt i den kungliga administrationen.

Taiho Jutsu & Den Japanska Polisens Historia- Del 5

Den moderna polisorganisationen:

Den modena japanska polisorganisationen får sin start först några år efter Meiji-restaurationens början.

I Tokyo anställer man år 1871 3000 rasotsu, tidigare soldater för polisiära uppgifter. Tokyo-polisens förste super intendent var Kawaji Toshiyoshi (1834-1879), en samuraj från Satsuma-klanen, som undervisade polisen i Gekken. Kawaji anses ofta som ”den japanska polisens fader”. Han genomförde flera studieresor till Frankrike och byggde upp ett polisväsende efter fransk modell. År 1874 grundas Tokyo polisorganisation.

Polisens träning:

Med sin bakgrund insåg han att det fanns ett behov av en kampkonsttränad polis. Kawaji låg bakom bildandet av keisatsu bujutsu. Detta ledde i sin tur till grundandet av keishi-ryu, en polisstil, baserad på kenjutsu, jujutsu och iai.

År 1924 skapades Torite no Kata, en kata framtagen för polisen av mästare från Kodokan Judo, som själva var polisanställda. Arbete leddes av judolegenden Yamashita Yoshitsugu (den förste som tilldelats graden 10 Dan Kodokan Judo). Torite no Kata var en form som tränades främst före det Andra Världskriget.

Den moderna Taiho Jutsun :

Dagens moderna Taiho Jutsu, började sannolikt få sin standardiserade form av en, av polisen, utsedd kommitte år 1947. I denna ingick Nagaoka Hideichi (Kodokan Judo), Saimura Gorō (kendo), Shimizu Ryuji (jojutsu), Ōtsuka Hironori (Shindo Yoshin Ryu Ju Jutsu & Wadoryu Karate) och Piston Horiguchi (boxning, pistolskytte).

År 1947 publicerades Taiho-jutsu Kihon Kozo (Fundamentals of Taiho-jutsu), som en manual för polisens träning. Efter det har flera revideringar genomförts.

Den bok som dagens system baseras på, The Teaching Method of Taiho-jutsu (Taiho-jutsu Kyōhan), gavs ut 1968. Den obeväpnade tekniken baseras främst på Nippon Kempo, polisbatongen keibo baserades på kendo och poliskäppen keijoShindo Muso Ryu Jojutsu.

Dagens användning av Taiho Jutsu:

Träning i Taiho Jutsu är idag inte bara använd inom den japanska polisen. Den har blivit en etablerad bas för många andra länders polisiära självskydds-/självförsvarsträning, även om det är ofta är egna tillämpade telniker. I Japan tränas också flera varianter baserade på Taiho Jutsu inom olika myndigheter:

SokueijutsuKejserliga gardet som ett livvaktsskydd av Kejserliga familjen

Jieitai taiho Jutsu– Techniques of the Japan Self-Defense Forces (jieitai taiho-jutsu), en viktig träning för den japanska militärpolisen

• Av Japanska Kustbevakningen

Today’s Modern Ju Jutsu

One should not forget that many of today’s Western Ju Jutsu systems often have their background in either Kano Ju Jutsu
(the first name for what later became Judo) or they are a synthesis of aikido, judo and karate. Very few of them have a direct origin from any Koryu.

Sometimes we come across translations that may be considered incorrect, usually Ju Jitsu, Ji Jutsu and Jiu Jitsu. This can be explained by mixing up different translation systems into some Anglo-Saxon pronunciation. Different kanji characters have different meanings. Jitsu does not mean soft. The kanji for jitsu means honesty, faithful, truth or reality.