DE GAMLA MÄSTARNA: Morinaga Kiyoshi

Morinaga Kyoshi 
(1897-1981)

Morinaga Sensei anses av många som den egentlige grundaren till den Iaijutsustil, som vi tränar, Toyama Ryu Morinaga-ha. Hur som helst, så var överste Överste Morinaga Kiyoshi en av grundarna till det som skulle bli Toyama Ryu. Vi tränar stilen inom vår Iaijutsu-sektion Dai Nihon Dento Morinaga Toyama Ryu Sweden.

Toyama Ryu är en japansk svärdsskola grundad år 1925, en stil med rötter i mycket gamla svärdsskolor. Namnet Toyama kommer från Toyama Gakko, japans militärakademi (kadettskolan). Akademien ville utveckla ett system av svärdstekniker användbara för den japanska krigsmakten.

Morinaga föddes år 1897 i Okayama-provinsen. Han påbörjade sin militära bana i tidig ålder och slutade som överste för Toyama Gakko, där han blev ansvarig för all utbildning. Han blev chef för akademins träning i Kenjutsu och Jukendo (bajonetträning).

Redan år 1925 lade han grunden till det som skulle bli iaijutsu-stilen Toyama Ryu, en rak och enkel stil. Karaktäristiskt för stilen är att antalet kata är få och att samtliga utförs från stående. Den skulle vara ämnad för strid och relativt lätt att träna in för skolans kadetter.

Toyama Ryu bygger på Gunto Soho (ett militärt svärdssystem), med sitt ursprung i gamla svärdskolor, som Mugai Ryu och sannolikt också Muso Jikiden Eishin Ryu (en av grundarna, Hakudo Nakayama, var den 16:e Soke i Shimomura-hagrenen).

Överste Morinaga Kiyoshi, blev son grundaren av Toyama Ryu Morinaga-ha också den förste Sosai för Zen Nippon Toyama-Ryu Iaido Kyokai.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Sojutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer. 

När det kommer till uttalet av de olika kanji-tecknen, så är det viktigt att komma ihåg att varje kanji har två olika uttalssätt:

• On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (i sammansatta ord/kombinerade tecken)

Kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen

När det gäller arter som har sitt ursprung på Okinawa och Ryukyu-öarna, så förekommer ord på uchinaaguchiokinawianska. Det är eget språk som skrivs med katakana.

SOJUTSU (bilden är lånad):

Sōjutsu (槍術), översätts oftast till ”spjuttekniken”, dvs tekniken att strida med spjutet, yari (槍,). Sojutsu är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (används i sammansatta ord/kombinerade tecken). Men hur används ett yari och vad är egentligen korrekt?

Sōjutsu (槍術) skrivs med två kanji-tecken:

• Det första tecknet, 槍, betyder ”spjut” eller lans”. Det uttalas ”So” på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen. ”Yari” är däremot uttalet på kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen.

• Det andra tecknet, 術, jutsu, betyder teknik, i betydelsen en teknik ämnad för strid, för slagfältet.

Under medeltiden blev Yari, tillsammans med bågen, de viktigaste vapnen. Spjutet gick att använda både till häst och av fotsoldater (ashigaru). Tillverkningen var snabb och billig. Sojutsu blev en viktig ingrediens i de klassiska bujutsuskolorna. Idag tränas Sojutsu av rätt få skolor. De som idag har kvar Sojutsu är tex Tenshin Shoden Katori Shinto Ryu och Hōzōinryū. Det hävdas också att Katori Shinto Ryu var den skola som först införlivade Sojutsu i sin katalog.

Åter till början! Den vanliga accepterade översättningen av Sojutsu är spjuttekniken, vilket nog egentligen borde vara lanstekniken. Tänk på hur ett yari används! Det används i en fäktningform under närstrid, mer som en lans. Ett spjut kastar man däremot! Jag vill nog hävda att Sojutsu-utövaren är mera en lansiär än en spjutkastare!

DE GAMLA MÄSTARNA: Masahiko Kimura

Mashiko Kimura Shihan föddes 1917. Han är av många ansedd som en av världens främsta judoutövare genom tiderna. Han började träna Kodokan Judo vid 9 års ålder och och kunna tidigt märka att han skulle bli ett av Judons stora underbarn. Vid endast 15 års ålder graderades han till 4 Dan. Under hela sin långa fightingkarriär, så förlorade han endast fyra matcher.

Kimura blev framförallt förknippad med två tekniker:

  • Fotkasttekniken O soto gari. Här tränade han ingångar, inte mot en partner, utan mot ett träd! Med sin O soto gari, så knockade han fullkomligt flertalet av sina motståndare.
  • Armlåstekniken Kuzure ude garami, som han besegrade BJJ (brasiliansk jiu jitsu)-mästaren Helio Gracie med. Tekniken är så förknippad med honom, att inom BJJ-världen och MMA så heter armlåset Kimura.

På sin absoluta topp var Kimura fruktansvärt stark och explosiv, med en träningsdos på 9 timmar varje dag. Varje daglig träning innebar också 1000 armhävningar.

Vad som är dåligt känt är at han också innehade graden 7 Dan i Karate Do, med träning inom både Shotokan-stilen (för grundaren Funakoshi) och Goju Ryu. Han kompletterade med Karate och daglig makiwaraträning, då detta
skulle han stärka hans händer inför judofightingen. Hans träningspartner i karate, under många år, var Mas Oyama,
grundaren av Kyokushin Karate.
Han avslutade sin karriär med professionell wrestling. Detta sågs inte med blida ögon från Kodokan, som stoppade hans vidare möjlighet att kunna gradera.
År 1994 dog Kimura efter en längre tids sjukdom pågrund av lungcancer.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Sogo bujutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer. 

När det kommer till uttalet av de olika kanji-tecknen, så är det viktigt att komma ihåg att varje kanji har två olika uttalssätt:

On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (i sammansatta ord/kombinerade tecken)

• Kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen

När det gäller arter som har sitt ursprung på Okinawa och Ryukyu-öarna, så förekommer ord på uchinaaguchiokinawianska. Det är eget språk som skrivs med katakana.

SOGO BUJUTSU:

Sogo bujutsu 総合武術 är benämningen för en sammansatt komplett stridsteknik. Sogo bujutsu är uttalet på On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (används i sammansatta ord/kombinerade tecken). Sogo bujutsu skrivs med fyra olika kanji-tecken:

• Det första tecknet, 総, So, betyder ”spjut”, det andra tecknet 合, Go, betyder ”fem”. Kombinationen av de första två tecknen uttalas sogo, som istället betyder integrerad, sammansatt eller komplett. Sogo är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen.

• De sista två tecken, 武術, uttalas Bujutsu som betyder stridsteknik. Bujutsu är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen. Bujutsu är en term som innebär den rena praktiska användningen av tekniker i strid, dvs tekniker ämnade för slagfältet.

Så ordagrant betyder Sogo bujutsu en sammansatt (komplett) stridsteknik avsedd för slagfältet. Benämningen används framförallt för att beteckna vissa av de äldre klassiska Koryu-skolorna. En Sogo bujutsu är en komplett stridsteknik. För slagfältet, så var man tvungen att behärska förutom handgemäng (Ju Jutsu/Yawara), också flera olika vapenformer. Vanligen kombinerade man tekniker från olika ryu till en sogo bujutsu, en komplett stridskonst.

Några av de klassiska Sogo bujutsu-skolorna är t.ex Tenshin Shoden Katori Shinto Ryu och Tsutsumi Hōzan-ryū Ju Jutsu.

Ibland hör mm också benämningen Sogo Budō. Då menar man ofta vissa av de sammansatta modernare Budoarterna (Gendai Budō). Det främsta exemplet här är nog Minoru Mochizukis Yoseikan Budō, ett sammansatt system av tekniker och Kata från Gyokushin Ryu Ju Jutsu , Daito Ryu Aiki Jujutsu, Aikido, Kodokan Judo, Shotokan Karate och Katori Shinto Ryu.

STORA FIGHTERS & TÄVLANDE GENOM TIDERNA: Yasuhiro Yamashita

Yasuhiro Yamashita Sensei är kanske den störste och mest kände tävlingsjudokan. En gigant! Han blev under sin karriär tungviktsvärldmästare fyra gånger och tog OS-guld 1984.
Yamashita var känd som obesegbar. Fem guldmedaljer i stora internationella mästerskap och 203 internationella segrar i rad. Öppen japansk mästare 9 år i rad. Talar man om antalet matcher så säger ryktet om honom att han
förblev obesegrad i flera tusen matcher.
Yamashita hade en fruktansvärd timing med sina favorittekniker, benkasten O soto gari och Uchi mata. Förutom detta så var han en suverän i nere i mattan. En komplett fighter.
Han avslutade sin tävlingskarriär år 1985. Han har arbetat som instruktör och rådgivare åt flera organisationer. År 2003 blev han det internationella judoförbundets Director of Education.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Shodo

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer. 

När det kommer till uttalet av de olika kanji-tecknen, så är det viktigt att komma ihåg att varje kanji har två olika uttalssätt:

• On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen, i sammansatta ord/kombinerade tecken

• Kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen

När det gäller arter som har sitt ursprung på Okinawa och Ryukyu-öarna, så förekommer ord på uchinaaguchi, okinawianska. Det är eget språk som skrivs med katakana.

SHODO:

Shodo 書道 är den japanska kalligrafikonsten, ”kalligrafins väg”. Shodo är en av de absolut äldsta traditionella japanska konstarterna. Bokstavligen betyder det ”skrivandets väg”. Shodo skrivs med två kanji- tecken:

• Det första tecknet, 書, Sho, betyder ”att skriva”. Sho är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen. Kaku är uttalet på kun’yomi, det japanska uttalet.

• Det andra tecknet, –do, känner vi väl igen från vår Budoträning. Det betyder väg. Do är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen. Michi är uttalet på kun’yomi, det japanska uttalet. Ursprunget kommer från mandarinkinesiskans tao (eller dao).

Shodo finns i flera olika stilar och är starkt knuten till Zenbuddhismens olika tankar och värderingar. Den har sitt ursprung från Kina och uppstod i Japan runt 600-talet. Huvudfokus i kalligrafikonsten att finna kopplingen mellan kropp och själ, samtidigt som man uttrycker en enkelhet och skönhet. Shodo kan man studera från grundskolenivå till universitetsnivå. De traditionella skolorna utdelar olika former av licenser (jämför med menkyo).

DE GAMLA MÄSTARNA: Shihan Jan de Jong

Jan de Jong Shihan, en fantastisk budomästare, som vi på Dokan Dojo hade förmånen att få träna för några gånger under 80-90 talet.

Shihan var holländare, men växte upp på Indonesien, på den tiden en holländsk koloni.
Redan vid 7 års ålder började han sin träning i den gamla ju jutsu-stilen Tsutsumi Hozan Ryu för Saito 8 Dan.
År 1940 flyttade han till Holland för att fortsätta sin utbildning till pilot, men planerna rubbas pga. av krigsutbrottet.
Han startar istället upp Ju Jutsu-träning i Rotterdam och går med i den holländska motståndsrörelsen. Han tillfångatas av tyskarna, men lyckas fly och är tvungen att gå under jorden fram tills krigsslutet.
Efter kriget imigrerar han till Australien.
Under slutet av 1960-talet gör han flera träningsresor till Japan och tränar där bland annat för den legendariske Mochizuki.
I Australien blir han anställd som chefsinstruktör för den australiska antiterrorist-/elitstyrkan Special Air Service Regiment (SAS).
År 1996 graderas han graden 9 Dan.

Han betonade ofta vid sina läger:
Since my first introduction to the art of Ju Jutsu, close to 70 years ago, it has always fascinated me. Although it is a fighting art, the greater the knowledge one gains, the more relevance one
can see it has to another art, the art of living.

Jan de Jong var även dangraderad i andra budo och kampsporter:
6:e graden mästare i den indonesiska kamparten Pencak Silat
• 1 Dan Yoseikan Aikido
• 1 Dan Shotokan Karate

Shihan var aktiv utövar under 75 år. Jan de Jong avlider år 2003, aktiv ända fram till 3 veckor före sin död.
Han graderas postumt till den högsta graden, 10 Dan.
Idag driver hans dotter, Maggie de Jong Sensei, vidare hans arbete med huvuddojon i Australien.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Ryu & Ryuha

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer. 

När det kommer till uttalet av de olika kanji-tecknen, så är det viktigt att komma ihåg att varje kanji har två olika uttalssätt:

• On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen, i sammansatta ord/kombinerade tecken

• Kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen

När det gäller arter som har sitt ursprung på Okinawa och Ryukyu-öarna, så förekommer ord på uchinaaguchiokinawianska. Det är eget språk som skrivs med katakana.

RYU:

Ryū (流) används huvudsakligen som ett suffix och översätts till skola, numer också stil. Användningen är bred, inte bara inom Budō, utan även i de andra traditionella konstarterna (ex kalligrafi, blomsterarrangemang).

Vad betyder Ryū egentligen? Kanjitecknet för ryu har ett kinesiskt ursprung. Den ursprungliga betydelsen är en strömning eller att flyta med. Skola blev senare den vanliga använda översättningen, sedermera stil. Tecknet för Ryū (流) kan uttalas på två sätt:

Ryū är uttalet på on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen. I den här användningen har det betydelsen skola eller stil

Naga-su (eller nagare) är uttalet på kun’yomi, det japanska uttalet, Här får det betydelsen att flyta eller att svepas med. Vi känner igen det från Nagashi, i samband med taisabaki.

RYUHA:

Ryūha (流派) används ibland synonymt med Ryu. Ryuha är ett begrepp som främst används inom klassiska gamla Koryuskolor, även om det finns en användning också inom vissa moderna Budōarter (Gendai Budō). Vi känner igen det i tex Toyama Ryu Morinaga-ha eller Kase-ha Shotokan Ryu. Vanligen används det dock inte inom moderna Budōarter. Då skulle ju tex Iwama Ryu Aikido heta Iwama-ha Aikido eller Gojukai heta Yamaguchi-ha Goju Ryu.

Vad betyder egentligen tecknet för suffixet -ha, 派 ?

ha betyder förgrening, en gren av något. Så Ryuha är egentligen en gren av en skola eller ett system med ett egen strömning/tolkning/tankesätt av huvudskolan.

Det kan vara svårt att förklara! Vi får återigen blicka tillbaka mot historiken! Soke hade äganderätten till sin Ryu (Koryu), exempelvis Shindo Yoshin Ryu Ju Jutsu. En elev tillägnar sig skolans hela tradition och tekniker (exempelvis Menkyo/Gokui Kaiden, Hiden, Kuden). Denna väljer sedan sin egen riktning/tolkning, sin egen gren, Ryuha, exempelvis Takamura-ha Shindo Yoshin Ryu.

Så den fundamentala skillnaden är:

• Inom en Ryu, så följer alla egentligen samma väg, men med vissa undantag eller variationer, Ryuha

En annan liknelse jag hört är: om Soke är copyright-ägaren till sin Ryu, så är Ryuha franchisetagaren!

Koshiki no Kata

Koshiki no Kata, betyder den antika (eller klassiska) formen.

Itsutsu no Kata och Koshiki no Kata kallas tillsammans för Ri no Kata (teoretiska former), dvs kata som beskriver de teoretiska principerna, de högre principerna.

Jigoro Kano, Kodokan Judons grundare, har i denna kata bevarat de gamla teknikerna från Takenaka-ha Kito Ryu Ju Jutsu (grundad på 1600-talet). Denna kata kallas också för Kito Ryu no Kata. Den lär ha sitt ursprung i Kito Ryu’s Jin no Maki. Den lär ut hur man utför tekniker i rustning (kumiuchi) och hur kasten kan utföras utan att greppa i ukes gi. Den består av två serier, Omote och Ura. Tekniknamnen i serierna är gamla allegoriska jujutsunamn. De två vanligaste kastteknikerna är yoko wakare och hiza otoshi. Vid start har joseki uke på sin höger sida och tori på sin vänster sida.

Omote innehåller 14 tekniker som utförs ganska långsamt i lite staccato-rytm. Ura innehåller 7 tekniker som utförs i ett högre tempo. Tempot ökas successivt för varje teknik.
Inom Kodokan Judo tränas Koshiki no Kata till graden 8 Dan.

KATABESKRIVNING

Här följer en grov beskrivning!
Första serien Omote

  1. Tai (body, ready posture):
    Uke gör försök med tsuri goshi. Tori kastar hiza otoshi.
  2. Yume no uchi (dreaming):
    Samma som ovan, men uke gör motstånd mot att böjas bakåt. Tori kastar yoko wakare.
  3. Ryoku hi (strength dodging):
    Uke försöker greppa obi med korsade händer. Tori greppar överhanden, kastar hiza otoshi.
  4. Mizu guruma (water wheel):
    Samma som nr 3, men uke hindar tori att gå bakom. Tori kastar yoko wakare.
  5. Mizu nagare (water flow):
    Uke gör nukite metsuki med vänster hand, tori greppar vänsterarmen och kastar en-arms uki otoshi.
  6. Hiki otoshi (pull and drop):
    Samma som nr 5, men uke anfaller med höger hand.
  7. Ko daore (log fall):
    Tori attacker med höger ganmen ate, uke gör höger tome uke och försöker med höftkast. Tori kastar hiza otoshi.
  8. Uchi kudaki (smashing):
    Tori attacker med vänster shotei mot magen. Uke försöker höger höftkast. Tori kastar över vänster knä, hiza otoshi.
  9. Tani otoshi (valley drop):
    Uke angriper bakifrån med livtag över armarna. Tori kastar över vänster knä, hiza otoshi.
  10. Kuruma daore (wheel throw):
    Samma angrepp som ovan, tori kastar yokowakare.
  11. Shikoro dori (grabbing the neck plates):
    Uke greppar nacken med vänster hand. Kata otoshi, ned på knä.
  12. Shikoro gaeshi (twisting the neck plates):
    Uke greppar obi med vänster hand. Tori greppar ukes nacke med båda händer och kastar tani otoshi.
  13. Yu dashi (shower of rain):
    Tori greppar ukes krage med höger hand. Uke försöker glida förbi och kasta höger höftkast. Tori greppar armen och kastar uki otoshi.
  14. Taki otoshi (waterfall drop):
    Samma som nr 13, men tori kastar yoko wakare.

Andra serien Ura

  1. Mi kudaki (body smashing):
    Samma öppning som nr 1, men ukes vänsterarm greppas innan den når bältet. Tori kastar yoko wakare.
  2. Kuruma gaeshi (wheel throw):
    Uke springer mot tori och försöker med knuff mot bröstet. Tori gör parad och kastar med yokowakare.
  3. Mizu iri (water plunge):
    Uke springer mot tori och knuffar med höger hand. Tori greppar armen och kastar yoko wakare.
  4. Ryusetsu (willow and snow):
    Tori attackerar och fintar en örfil, uke viker undan huvudet. Tori greppar obi med båda händer och kastar yoko wakare.
  5. Saka otoshi (headlong fall):
    Uke rör sig framåt gör vänster nukite mot magen. Tori greppar vänster hand, kastar hiki otoshi.
  6. Yukiore (snowbreak):
    Livtag över armarna bakifrån=ippon seoi nage
  7. Iwa nami (wave on the rocks):
    Tori angriper och stöter med båda händer mot uke ansikte som en fint och greppar båda kragar, kastar yoko wakare.

En bra filmlänk är: https://youtu.be/XTlxH0jcT04

JAPANSKA BUD(O)ORD: Kyokushinkai

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

När det kommer till uttalet av de olika kanji-tecknen, så är det viktigt att komma ihåg att varje kanji har två olika uttalssätt:

On’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen, i sammansatta ord/kombinerade tecken

Kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen

När det gäller arter som har sitt ursprung på Okinawa och Ryukyu-öarna, så förekommer ord på uchinaaguchi, okinawianska. Det är eget språk som skrivs med katakana.

KYOKUSHINKAI:

Kyokushinkai (極真会) är namnet på den karatestil som grundades av Sosai Mas Oyama.

Kyokushinkai är uttalet på on’yomi (det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen).

Kyokushinkai skrivs med tre olika kanji-tecken:

極, Kyoku, betyder ”det ultimata” eller ”det yttersta ”

真, Shin, betyder ”sanning”

会 , Kai , betyder ”sammanslutning” eller ”sällskap”

Så Kyokushinkai betyder ”den yttersta sanningens sällskap (eller sammanslutning)”. Innebörden av Kyoku är kopplat till Bushido, krigarens väg. Det beskriver förmågan att kunna sätta sin karaktär på prov, förmågan att kunna klara hårda och extrema tester.