JAPANSKA BUD(O)ORD: Kagamibiraki

Den här gången skall vi lära oss lite mer Budojapanska genom att lära oss betydelsen av olika dojouttryck/termer.

KAGAMIBIRAKI:

Kagamibiraki (鏡開き) som ceremoni, markerar i många dojo starten på det nya dojoåret. Då blir Kagamibiraki ett traditionellt firande av årets första träningspass, Hatsugeiko, vanligen den 11 januari (eller runt detta datum). Kagami biraki betyder ”öppna spegeln”. Under ceremonin ”öppnar” och äter man en speciell mochikaka (riskaka), kagami mochi.

Kagamibiraki är uttalet på kun’yomi, det japanska uttalet av kanji-tecknen:

• Det första kanji-tecknet, , uttalas Kagamikun’yomi, det japanska uttalet. Kagami betyder spegel. På on’yomi, det sino-japanska uttalet, blir det kyō.

• Det andra kanji-tecknet, , uttalas Hirakukun’yomi, det japanska uttalet. Hiraku betyder ”att öppna”. Hi ändras till –bi på grund av rendaku-reglerna. På on’yomi, det sino-japanska uttalet, blir det kai eller ke.

• det tredje tecknet, , är en stavelse som skrivs på hiragana och uttalas ki. Hiragana är fonetiska tecken som används som ”postpartiklar”, vid böjning av verb och adjektiv.

Kenjutsu & Yoroi

Yoroi was the armor of the samurai. The application of the techniques in the various kenjutsu kata are based on the design of the armor itself. It belongs to the fact that as a kenjutsuka you also learn about the armor itself.

In kenjutsu kata, you train with the bokken against the bokken, where you strike your bokken against the opponent’s bokken. In real combat, however, you never clash your swords, as this can destroy the blade.

All cuts and blocks in kenjutsu are really aimed at hitting the openings in the opponent’s armor. These applications for combat are called kuzushi in Katori.

For example, in the case of a cut against the kote (forearm guard), the target is the inside of the forearm (with all vessels and nerves). When cutting the neck, aim for the opening between the kabuto (helmet) and the menpo (face mask). In this opening, just below the opponent’s chin, one hits the carotid artery. The insides of the thighs are an important target (the femoral artery), as these are not protected by the haidate, the thigh protectors. Suneate (the lower leg protectors) does not protect against cuts aimed at the knee folds and calves. When hitting the torso, aim at the level of the side of the pelvis.

Many of the different postures (kamae) are also slightly different from Iaido. In battle, yoroi (armour) was worn with the accompanying kabuto (helmet). This meant that in Jodan no Kamae you had to aim the sword at a 45 degree angle above the head, otherwise the helmet would receive. For the same reason, one instead uses a lot of rolling chops, makiuchi, from the left side of the body.

Ninja (Shinobi no Mono)

There were several other groups of warriors throughout the course of Japanese history, although the samurai class constituted
society’s elite.

THE NINJA

There are many myths about the Japanese ninja. The ninja historically appeared around the 15th century during the Ashikaga Shogunate, as a group specializing in assassination, guerrilla warfare and sabotage. They were most often exploited by various daimyo for both political and military purposes.

The designation Ninja and Shinobi:

Both ninja and shinobi are written with the same kanji characters and basically have the same meaning.

Ninja” or ”Shinobi no Mono

Use of the word ninja is quite modern. It is ninja that has been popularized as a concept, probably due to some manga series that appeared after the Second World War. A historically more used term than ninja was Shinobi no Mono. In fact, the original name of these warriors was ”Shinobi” or ”Kunoichi” for women. The two kanji characters can be pronounced in two ways: in kun’yomi and on’yomi.

In kun’yomi reading, the Japanese pronunciation, it becomes shinobi-no-mono.

In on’yomi reading, the Sino-Japanese pronunciation of the Chinese characters, it becomes nin-sha, but due to rendaku rules change –sha to –ja.

Both shinobi no mono and ninja primarily have two meanings. It can mean ”person who endures” or ”hidden person” (sneaking person).

Origin:

According to uncertain historical sources, shinobi were descended from Yamabushi. However, they probably originated from the Iga and Koga regions. There are several theories about their actual origin. The earliest traces of ninja can be traced back to about the year 1150, at the end of the Heian period. They were probably of Chinese origin and took refuge in the mountains of Iga and Koga where they lived together with the Yamabushi. They likely received some martial arts influences from Yamabushi monks. Shinobi lived up in the mountains in large clans, with a type of rank order. The fighting tradition was kept within the clan. During the Sengoku Jidai (the era of the great civil wars), Iga and Koga developed into Japan’s major shinobi regions. Just as with the samurai, one was born into the shinobi tradition with training that started as early as childhood.

Some common myths:

The myth of the ninja in black:

The black clad ninja is a myth and it is somewhat unclear where it comes from. There wasn’t some kind of black ”ninja uniform, ninja gi”. There is no evidence for this.

The shinobi were dressed in navy blue peasant clothes, a color also thought could scare away vipers. Shinobi out on a mission, appeared in disguise, such as samurai, priests, artists, craftsmen, ronin, monks.

The popularized black-clad ninja most likely originates from the kabuki theater.

Ninjato, the straight ninja sword:

There is no historical evidence that any ninjato ever existed. The first published image of a ninjato is from the year 1956 in a compendium published by Heishichirō Okuse.

At this time, during the heyday of the shinobi, there was already an excellent weapon, the katana. It was also used by shinobi, who sometimes carried it on their backs.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Kabe

Den här gången skall vi lära oss lite mer Budojapanska genom att lära oss betydelsen av olika dojouttryck/termer.

KABE:
Kabe (壁) betyder ”vägg ”. Det är kanske inte det vanligaste ordet i dojovokabuläret. Ibland kan kabe förekomma i benämningen på olika angrepp mot vägg (till exempel stryptag mot vägg). Kabe kan betyda olika saker beroende på sammanhanget, som vägg, barriär, hinder.

Kabe (壁) skrivs med ett sammansatt tecken: 処 (ka, som betyder ”plats”) +‎ 重 (he, som betyder ” delning”). He ändras till att –be på grund av rendaku-reglerna.

Kabe är uttalet på kun’yomi, det japanska uttalet. På on’yomi, det sino–japanska uttalet, uttalas tecknet heki.

Karatens historia del 1: Tode- Tuidi- Okinawa Te

Karaten har sina rötter på ön Okinawa. Den har sin grund i olika kinesiska kampsystem, som spreds till Okinawa under 1300-talet med kinesiska handelsmän. Tekniker, som ursprungligen härstammade från Shaolinmunkarnas träning.

Genom den täta kontakten med Kina fick man
kunskaper i Kempo (Chuan-fa), ett kampsystem med både grepp-, slag- och sparktekniker. Ibland kallades
systemet för Tode eller Tuidi (eller om detta egentligen var ett eget kampsystem?).
Här finns det en del teorier!

  1. De flesta historiker är överens om att det på Okinawa redan fanns ett eget kampsystem som hette Tode eller Tuidi. Det mest troliga är att Karate är en kombination av Tode och kinesisk Chuan-fa.
  2. Tegumi (i Naha) eller Muto (i Tomari och
    Shuri) var en form av grappling/självförsvar och brottning, som också kan ha haft viss betydelse för utvecklingen. Kanske var detta den ursprungliga fighting-formen som
    kombinerades med Chuan-fa till Okinawa Te?
  3. Tigwa var en annan antik kampstil på Ryukyu-öarna, en typ av slagteknik som sannolikt importerades från
    Siam.

Okinawa Te:

Varje region på Okinawa hade sin egen stilart av Karate, som i början kom att kallas Okinawa Te (hand) eller Tang (handen från Tang). På Okinawa-dialekt blir
Okinawa Te, Uchinadi.

Många av dagens moderna karate-stilar kan spåra sin grund till den kinesiske kampkonstmästaren Kūshankū, 公相君 (1720-1790 ?), med japanskt uttal Kōshōkun (även känd som Kwang Shang Fu). Vi känner igen namnet i Kata Kushanku (Kata Kanku Dai). Han hade under 1700-talet en avgörande betydelse för den historiska utvecklingen av både Okinawa Te.

Tode” (Tuidi) Kanga Sakugawa (1733-1815) var den mästare som kanske mest har bidragit till en systematisering av Okinawa Te (”hand”, föregångaren till Karate) . Han betraktas också som ”the Father of Okinawa Te”.

Shurite, Nahate & Tomarite:

Först och främst är det tre städer på Okinawa, som starkt har påverkat dagens stora karate-stilar, städerna Naha, Shuri och Tomari. Grundstilarna av karate kallas
därför Nahate, Shurite och Tomarite.

Naha-Te (那覇手) utvecklades i området kring staden Naha, kungariket Ryukyu’s gamla handelsstad. Den som anses ha haft störst betydelse för utvecklingen av Nahate är mästaren Kanryo Higaonna (1853-1915), som lade grunden till Shorei Ryu. Goju Ryu och Uechi Ryu är två stilar som kan spåra sitt ursprung i linjen Nahate > Shorei Ryu.

Shuri-Te (首里手) utvecklades i området kring staden Shuri. Shuri var kungarikets gamla huvudstad. Shurite tränades därför också främst av den lokala adeln. Bushi” Matsumura Sōkon (1809-1899) är känd för den som i grunden formade själva Shurite-karaten, det som i nästa utvecklingssteg skulle bli Shorin Ryu, via Chibana Chōshin. Matsumura Seito Shorin Ryu och Shotokan är två stilar som kan spåra sitt ursprung i linjen Shurite > Shorin Ryu.

Tomari-Te (泊手) utvecklades i området kring staden Tomari. Den som haft störst betydelse för utvecklingen av Tomarite är mästaren Kosaku Matsumora.

År 1935 ändrades namnet till Karate (tom hand).

Nästa gång skall vi börja gå igenom karatens grundstilar.

Yamabushi

There were several other groups of warriors throughout the course of Japanese history, although the samurai class constituted
society’s elite.

The Yamabushi were members of a mountain warrior sect and followers of Shugendo (a type of ascetic-esoteric Buddhism with a belief in supernatural powers). Another name for them was Shugenja (practitioner of Shugendo).

The Yamabushi were also skilled in martial arts. Their origin can be traced back to the the eighth and ninth centuries. They wore also associated with some temples and participated in battles. They were also hired as spies or couriers. The Yamabushi have influenced other warrior classes, in particular the shinobi class (ninja).

JAPANSKA BUD(O)ORD: Joseki

Den här gången skall vi lära oss lite mer Budojapanska genom att lära oss betydelsen av olika dojouttryck/termer.

JOSEKI:

Joseki (上席) betyder ”det högre sätet ” och är själva hedersplatsen i en dojo. Joseki är vanligtvis väggen som är belägen till höger om shomen (eller kamiza). Det är här som hedersgäster och examinatorer ställer upp och sitter ned.

Begreppet joseki har dock en djupare innebörd. Hur man benämner de olika sidorna, väggarna och ”sätena” i en dojo har sitt ursprung i geomancy (en spådom, andlighet med hjälp jordens orientering). Geomancy, som till exempel traditionellt förekommer i In-Yo (YingYang) och Feng-Sui , har traditionellt haft en betydande roll då man planerar lokaler och bostäders utformning.

I en mycket strikt traditionell dojo anges därför östsidan som joseki. Öst är också riktningen för den uppgående solen och är förknippad med upplysning. I vissa dojo bugar man därför alltid också mot joseki före och efter träning.

Så benämningar och betydelser kan variera mellan olika skolor och stilar.

Joseki är sammansatt av två olika kanji-tecken och uttalas på on’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. Joseki översätts till ”det övre sätet”. Det är det mest bekväma sätet i huset. Termen används generellt inom den japanska etiketten, dvs den har inte bara med Budō att göra.

• Det första kanji-tecknet, , uttalas Joon’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. Jo betyder övre eller ovanför.

• det andra tecknet, , uttalas seki on’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. Tecknet betyder i det här sammanhanget säte eller sittplats. På kun’yomi, det japanska uttalet, uttalas tecknet mushiro.

On Ko Chi Shin (Onkochishin), 温故知新

On Ko Chi Shin, hör man ofta kanske i samband med traditionell karate, men begreppet är lika viktigt för all Budō och kampkonst. För vår studiegrupp i gammal Okinawa Karate är begreppet närmast ett ledord. On Ko Chi Shin är viktigt om Du skall kunna utvecklas som budoka och som instruktör.

On Ko Chi Shin är ett koncept. Det skrivs med fyra olika kanji-tecken, 温故知新:

  • Det första kanji-tecknet uttalas ”on” och betyder ”varm”
  • Det andra kanji-tecknet uttalas ”ko” och betyder i det här fallet ”det passerade, det gamla”. De två första kanji sammansatt, 温故 , onko, betyder ”att besöka det gamla” eller helt enkelt ”att fråga om gamla saker”
  • Det tredje kanji-tecknet uttalas ”chi” och betyder ”kunskap” eller ”visdom”
  • Det fjärde kanji-tecknet uttalas ”shin” och betyder ”ny”. De två sista kanji sammansatt, 知新 , chishin, betyder ”ny kunskap” eller ”ny visdom”

Onkochishin, blir ”att besöka det gamla för att få ny visdom”.

InnebördenVad kan vi lära oss av det?

Konceptet On Ko Chi Shin är mycket gammalt. Det har inte på något sätt sitt ursprung i Budō. On Ko Chi Shin innebär:

Genom att studera och lära oss från historien så kan vi bättre förstå det nya och samtidigt utveckla nya idéer. Så, vill man lära sig något om framtiden eller utvecklas, så måste förstå det passerade. Historien har en hel del att lära oss.

Konceptet är gammalt. Redan Konfucius myntade:

“Exploring the old and deducing the new makes a teacher.” — Confucius

Det karaktäristiska för en skicklig lärare/instruktör är förmågan och driften att samtidigt kunna utforska det gamla och att kunna härleda det nya.

Några viktiga punkter:

  • Bli medveten om vad som har existerat
  • Studera och lär in det
  • Förstå hur Du kan utveckla det, för att sedan kunna upptäcka mer och fördjupa Din kunskap

Sohei

There were several other groups of warriors throughout the course of Japanese history, although the samurai class constituted
society’s elite.

Sohei were Buddhist warrior monks employed by the temples for the protection of their properties. The weapon most associated with sohei was the naginata, the bladed pole weapon. It was also common for Buddhist monks to also be trained in various selfdefense techniques. Sohei were dressed in long robes and had the sacred kesa wrapped around their heads.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Haru Gasshuku

Den här gången skall vi lära oss lite mer Budojapanska genom att lära oss betydelsen av olika dojouttryck/termer.

HARU GASSHUKU:

Haru Gasshuku , 春合宿, betyder ”vårläger”. Det första kanji-tecknet, , betyder vår eller vårsäsong, Framförallt så är april månad speciell i den japanska kulturen. De sista två betyder träningsläger.

• Det första kanji-tecknet, 春, uttalas Harukun’yomi, det japanska uttalet. På på on’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen heter det shun.

Gasshuku är uttalet på on’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. Inom Budō-traditionen menar man med Gasshuku ett träningsläger med övernattning och flera pass on dagen. Gasshuku är sammansatt av två olika kanji-tecken, som var för sig betyder flera olika saker:

• det andra tecknet, , uttalas gaon’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. På kun’yomi, det japanska uttalet, heter det a-wasu eller a-waseru. Tecknet kan betyda flera olika saker: passa, att passa ihop, ansluta/gå ihop (samman) och en tiondel. Vi känner också igen det från awase, från verbet awaseru. Jo-awase eller Ken-awase är när vi för samman våra jo-stavar eller svärd.

• det tredje tecknet, 宿, uttalas shukuon’yomi, det sinojapanska uttalet av de kinesiska tecknen. På kun’yomi, det japanska uttalet, heter det yado. Tecknet är ett substantiv som kan betyda hotell (av lägre standard), värdshus eller logi. Ibland säger man tex yado om ett billigare eller sjabbigare hotell.