OM KORYU

Koryu betyder ”gammal stil, gammal skola”. En term som används för skolor och stilar (ryu, ryuha) som etablerades före Meiji-restaurationen år 1868 (Japans modernisering, slutet på samurajepoken).

Vad som får räknas som en Koryu är hårt reglerad i Japan. En bland instanserna som klassificerar Koryu i Japan är Nihon Kobudo Kyokai. Ca 80-talet skolor finns här registrerade från Edo-perioden.
Exempel på klassiska Koryu är Kito Ryu Ju Jutsu, Takenouchi Ryu Ju Jutsu, Hontai Yoshin Ryu Ju Jutsu, Shindo Yoshin Ryu och Katori Shinto Ryu.

Typiskt för en Koryu är att skolan går i arv (i en obruten arvslinje) och att skolans överhuvud, Soke (ung. familjens eller husets överhuvud), ärver sin titel. Det här systemet med familjär nedärvning heter också Iemoto, ett system som
också används inom andra japanska traditionella arter (kalligrafi, blomsterarrangemang, teceremoni).
I en Koryu där Soke är inaktiv på grund av sjukdom, ointresse eller saknas (bruten arvslinje) skapas ibland en instruktörslinje istället för en familjär arvslinje. Den oftast mest seniora Shihan utses då till Shihanke, som får uppdraget att leda skolan. Ett annat sätt var att utse en Soke Dairi, en ställföreträdare som fick sköta skolan. I rollen
kunde ingå att uppfostra nästa blivande soke. Varje skola var suverän och hade sin modell.

En klassisk Koryu är inriktad på tekniker för strid och man använder sig uteslutande av Menkyo-systemet för gradering.
I många fall är det också svårt att bli antagen som elev, detta skall ses som ett stort privilegium. Man söker inte efter några stora grupper av nybörjare. Man är mer intresserad av att finna den elev som på sikt kan föra traditionen vidare.
Nyumon (initieringen, introduktionen) är processen då man har antagits som formell elev (efter en tids introduktion). Ibland
kompletterades den med kishomon, en skriftlig ed. Några koryu krävde också att man avlade en keppan, en rituell blodsed. Alla som hade accepterats som elev fördes därefter in i eimeiroku, registerboken.

En annan aspekt av klassisk koryu-träning är det religiösa eller andliga inslaget, ofta med en blandning av esoterisk Shinto och/eller Mikkyo Buddhism.
En vanlig tro är att allt som tränas inom en koryu kommer från grundaren. Tvärtom, även inom en klassisk skola var man tvungen att följa med utvecklingen. En utveckling som hela tiden fick anpassas. Det berättas ofta om att vissa
skolor var hårt knutna till en domän och dess daimyo. Faktum är att en daimyo ofta hade flera koryuskolor knutna till sig. Man förstod att mångfaldhet kunde vara en styrka i strid.

Under Edo-perioden etablerades en del Omote ryu, en skola strikt knuten till sin domän och daimyo. Här fick endast samurajklassen träna. De flesta äldre skolor var dock inte omote ryu.
En del samurajer gjorde sin pilgrimsfärd, musha shugyo (krigarens resa) för att kunna förfina och testa sina kunskaper.
Under sin pilgrimsfärd besökte man andra skolor, men man kunde också anta utmaningar eller ta ströjobb som livvakt eller legosoldat. Den här typen av pilgrimsfärd har sitt ursprung från Zenmunkarnas motsvarighet, angya (som
utfördes innan de fick sin upplysning och insikt).

Kommentar: En vanlig grov västerländsk missuppfattning är att Soke är det samma som stilchef eller stilgrundare. Det blir därför lite fel när moderna stilgrundare kallar sig för Soke.
En mer korrekt benämning på en stilgrundare är Kaiso eller Ryuso.

Taekwondo terminologi: Koguryo

Inom Taekwondo använder vi koreanska namn på teknikerna. Dessa kan variera en del beroende på stil, kwan och förbund. Det finns också flera översättningssystem som gör att uttal kan skilja sig åt. Koreanskan har ett eget alfabet, hangul. Före introduktionen av hangul, så använde man de kinesiska tecknen (hanja på koreanska. Det innebär att vissa termer har ett koreanskt uttal och andra har ett sino-koreanskt uttal. Dvs. det koreanska uttalet av de kinesiska tecknen. Exempel på detta är ordningstalen (il, ee, sam).

Vi skall börja lära oss lite koreanska och börjar med lite allmänna ord inom kampsporten. Vi skall också göra en jämförelse med japanskan (kan ju vara givande för oss som förutom Taekwondo också tränar någon form av japansk Budo). Nu har vi kommit till olika ord med en historisk anknytning.

KOGURYU:

Koguryo, 고구려, på hangul (eller Goguryeo, 高句麗, på hanja) var ett Koreas tre antika kungadömen.

Koguryo (37 f.kr-668 e.Kr) omfattade de norra och centrala delarna av Koreahalvön och södra Manchuriet (Kina). Det moderna namnet Korea härstammar från Koguryo. Koryo är är en förkortad form av namnet (som vi känner igen från Poomse Koryo).

Man är ganska säker på att kungadömets elitkrigare, sunbae, utövade Kwon Bop (med sin grund i kinesisk Shaolin chuan-fa) och Subak (sannolikt med ursprung från olika kinesiska kampmetoder). Dessutom tränades man i bågskytte, svärdskonsten (Kum Bop, svärdsmetoder), brottning, spjuttekniken och ridning.

DE GAMLA MÄSTARNA: Wanshu (också Wang)

DE GAMLA MÄSTARNA:
Wanshu (också Wang)

Man tror att den kinesiske diplomaten Wanshu kom till Tomari på den japanska ön Okinawa runt år 1683. Han beskrivs som upphovsman till Kata Wanshu, som vi tränar i både vår Ju Jutsu och Karate. Inom vissa stilar kallas katan för Enpi. Den utövas även i vissa koreanska stilar, som Tang Soo Do och Soo Bahk Do. Den har tidigare tränats till svartbältesgrad i Jidokwan Taekwondo, på koreanska heter katan Wangshu Hyung.

Om katan var skapad av honom själv eller av hans elever, som en hyllning till sin mästare, är osäkert.
Wanshu (Wang) var diplomat, poet och utövare av sannolikt Fujian White Crane Kung Fu. Man tror att Wanshu var en storvuxen man och att hans specialitet var att lyfta upp och kasta motståndaren över huvudet (kata guruma) för att
sedan hoppa på honom (tobi fumikomi), något som även märks i slutet av kata Wanshu.

Taekwondo terminologi: Hwarang

Inom Taekwondo använder vi koreanska namn på teknikerna. Dessa kan variera en del beroende på stil, kwan och förbund. Det finns också flera översättningssystem som gör att uttal kan skilja sig åt. Koreanskan har ett eget alfabet, hangul. Före introduktionen av hangul, så använde man de kinesiska tecknen (hanja på koreanska. Det innebär att vissa termer har ett koreanskt uttal och andra har ett sino-koreanskt uttal. Dvs. det koreanska uttalet av de kinesiska tecknen. Exempel på detta är ordningstalen (il, ee, sam).

Vi skall börja lära oss lite koreanska och börjar med lite allmänna ord inom kampsporten. Vi skall också göra en jämförelse med japanskan (kan ju vara givande för oss som förutom Taekwondo också tränar någon form av japansk Budo). Nu har vi kommit till olika ord med en historisk anknytning.

HWARANG:

Hwarang utgjorde kungadömets Sillas krigarklass, en krigarklass som uppkom någon gång runt år 540 e.Kr. I regel rekryterades de från aristokratins familjer. Om man i det japanska feodalsamhället hade sina samurajer, så hade man Hwarang-krigare i Silla.

Hwarang översätts till ”blomstrande ungdom” eller ”blomstrande riddare ”. Hwarang kan skrivas på två sätt:

화랑, på hangul, det koreanska alfabetet

花郞 hanja, med de kinesiska tecknen och ett sino-koreanskt uttal

Hwa är sino-koreanska och tecknen (hanja) betyder ”blomma” eller ”blomstrande ”. Rang kan ha många betydelser: man eller ung person. Det var också ett vanligt suffix i många titlar under Silla-dynastin. På japanska får samma kanji-tecken betydelsen man eller manlig person (men uttalas ro).

Det vill säga de båda orden är kognater, ord med samma ursprung. Detta är ganska typiskt för japanskan och koreanskan. Båda orden har samma mening och ursprung (och tecken), men uttalas olika.

Man vet att Hwarang tränade bågskytte, svärdskonst och obeväpnade kamptekniker. Sannolikt så lärde man sig också Subak från det närliggande kungadömet Koguryo, ett utbyte som kom naturligt i och med att man fick en gemensam fiende, Japan. Det är osäkert vilka kamparter som hwarang tränade, men man kan utgå från att de väpnade teknikerna kom i första rummet. Vapenträning har ju alltid varit prioriterad inför strid.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Hojo jutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

HOJO JUTSU:

Hojojutsu, 捕縄術 , är tekniken att binda sin motståndare eller fånge. Hojojutsu tränades aldrig som en enskild att, utan den ingick till en högre avancerad nivå i många Koryu Jujutsu och svärdsskolor under den blodiga Sengoku-perioden. Varje skola hade sin stil på knytandet. Under Edo-perioden (1603-1868) anammades tekniken av Edo polisen. Därmed blev den också en viktig del i Taiho Jutsuträning.

Hoju Jutsu kan också heta torinawa jutsu eller bara nawajutsu. Detta visar hur komplext uttal och termer kan vara i det japanska språket. Inom vissa stilar och skolor varierar benämningarna.

Hojo Jutsu, är on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (kanji).

Torinawa Jutsu är kun’yomi, det japanska uttalet av kanji.

:

, det första tecknet, kan uttalas Ho eller Tori, det betyder ”att fånga” eller ”att greppa”

, det andra tecknet kan uttalas Jo eller Nawa och betyder rep

術, det tredje tecknet uttalas Jutsu

Taekwondo terminologi: Choson

Inom Taekwondo använder vi koreanska namn på teknikerna. Dessa kan variera en del beroende på stil, kwan och förbund. Det finns också flera översättningssystem som gör att uttal kan skilja sig åt. Koreanskan har ett eget alfabet, hangul. Före introduktionen av hangul, så använde man de kinesiska tecknen (hanja på koreanska. Det innebär att vissa termer har ett koreanskt uttal och andra har ett sino-koreanskt uttal. Dvs. det koreanska uttalet av de kinesiska tecknen. Exempel på detta är ordningstalen (il, ee, sam).

Vi skall börja lära oss lite koreanska och börjar med lite allmänna ord inom kampsporten. Vi skall också göra en jämförelse med japanskan (kan ju vara givande för oss som förutom Taekwondo också tränar någon form av japansk Budo). Nu har vi kommit till olika ord med en historisk anknytning.

Chosŏn (bilden är lånad):

Chosŏn är det gamla namnet på Korea. Egentligen namnet på det Kungadöme som grundades år 108 f.Kr. Det kan skrivas som:

조선hangul, det koreanska alfabetet • 朝鮮hanja, sino-koreanska (de kinesiska tecknen)

JAPANSKA BUD(O)ORD: Hojutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

HOJUTSU:

HōJutsu (砲術), är skjuttekniken med handeldvapen (musköt, gevär).

Första tecknet uttalas ho och betyder ungefär gevär eller bössa. Det andra tecknet, , uttalas Jutsu och betyder teknik.

Ho Jutsu tillhör Koryu Bujutsu. Hojutsu uppstod under Sengoku-perioden i och med att portugiserna introducerade handeldvapen i Japan. Hojutsu tränas fortfarande av några klassiska skolor. Skytten benämns hoshi. Se filmlänk:

JAPANSKA BUD(O)ORD: Hanbo jutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

HANBO JUTSU:

Hanbo Jutsu , 半棒術, är tekniker med den korta staven. Han betyder halv. Så, egentligen blir den strikta översättningen tekniker med halvbo (”half staff ”). Traditionellt är längden av en Hanbo 3 shaku = ca 90 cm, dvs halva längden av en bostav (rokushaku bo= ca 180 cm). Jutsu () betyder teknik.

DE GAMLA MÄSTARNA: Katsunosuke Matsuoka

Katsunosuke Matsuoka (1836-1898) föddes i Edo-Hantei år 1836. Han växte upp i en familj som tillhörde Kuroda-klanen. Han var doktor i kinesisk medicin och samuraj.

Förutom Ju Jutsu, så var Matsuoka också tränad i flertalet Kenjutsu-stilar. År 1858 startade han sin egen dojo, för att lära ut Tenjin Shinyo Ryu Ju Jutsu (en av de stilar som Kodokan Judo härstammar från). År 1860 tvingas han lämna sin dojo pga dispyter. Han utses nu av Kuroda-klanen till lärare i Kenjutsu och Sojutsu Bakufu Kobusho (regeringens militärakademi). Han blir senare också honbucho för Jikishinkage-ryu. Han blev med åren varse att mycket av gammal äkta Ju Jutsu höll på att gå förlorad och dess militära nytta var till slut högst tveksam.

Åt 1864 grundar Katsunosuke Matsuoka Shindo Yoshin Ryu Ju Jutsu, en skola grundad på hans erfarenheter från Ju Jutsu (Tenjin Shinyo Ryu , Totsuka-ha Yoshin Koryu), Kenjutsu (Jiki Shinkage Ryu Heiho, Hokushin Itto Ryu) och Sojutsu (Hozoin Ryu). I skolan inkluderar han även kenjutsu (svärdstekniker). Shindo Yoshin Ryu blev mer en militär sogo bujutsu-stil inriktad på träning av tekniker i strid. Rent tekniskt så är skolan i huvudsak:

• en kombination av Ju Jutsu från Akiyama Yoshin Ryu via Tenjin Shinyo Ryu och Nakamura Yoshin Koryu via Totsuka-ha Yoshin Koryu.

• En kombination av Kenjutsu från Jikishinkageryu Kenjutsu och Hokushin Itto-ryu Kenjutsu

Shindo Yoshin Ryu är idag kanske mest känd pga. Wado Ryu karatens grundare Ohtsuka. Han blev tilldelad den högsta licensen, Menkyo Kaiden, i Shindo Yoshin. Något som tydligt märks i Wado-stilen. Wado Ryu karate är ju egentligen rätt så mycket Ju jutsu, åtminstone till de högre graderna.

År 1868 inträffade Meiji Restaurationen i Japan och samurajväldet avskaffades. Matsuoka deltog i striderna på den förlorande sidan, med allt vad det innebar. Han dog vid 62 års ålder utan någon arvinge, vilket betydde att ingen Soke kunde utses för skolan. Han tillhörde den sista generationen av sanna samurajer och en av de sista livvakterna till Shogun Tokugawa.

Idag finns Shindo Yoshin Ryu kvar i några grenar.

Idag lever Shindo Yoshin Ryu kvar genom Takamura-linjen, Takamura-ha Shindo Yoshin Kai. Organisationen leds idag av Kaicho Tobin Threadgill, Menkyo Kaiden.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Butokuden

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

BUTOKUDEN:

Butokuden, 武徳殿, är den japanska budoorganisation Dai Nippon Butokukais huvuddojo i Kyoto. Det är den äldsta dojon, byggd i trä och fortfarande bedrivs det Budōträning här. Den byggdes år 1899 och blev granne med Heian helgedomen.

Butokuden stavas med tre kanjitecken:

uttalas Bu och betyder kamp eller krig

uttalas toku och betyder dygder

殿 uttalas den och betyder i detta sammanhanget hall

Så översättningen blir ”hallen för kampens dygder eller för de krigiska dygderna”