OM KORYU

Koryu betyder ”gammal stil, gammal skola”. En term som används för skolor och stilar (ryu, ryuha) som etablerades före Meiji-restaurationen år 1868 (Japans modernisering, slutet på samurajepoken).

Vad som får räknas som en Koryu är hårt reglerad i Japan. En bland instanserna som klassificerar Koryu i Japan är Nihon Kobudo Kyokai. Ca 80-talet skolor finns här registrerade från Edo-perioden.
Exempel på klassiska Koryu är Kito Ryu Ju Jutsu, Takenouchi Ryu Ju Jutsu, Hontai Yoshin Ryu Ju Jutsu, Shindo Yoshin Ryu och Katori Shinto Ryu.

Typiskt för en Koryu är att skolan går i arv (i en obruten arvslinje) och att skolans överhuvud, Soke (ung. familjens eller husets överhuvud), ärver sin titel. Det här systemet med familjär nedärvning heter också Iemoto, ett system som
också används inom andra japanska traditionella arter (kalligrafi, blomsterarrangemang, teceremoni).
I en Koryu där Soke är inaktiv på grund av sjukdom, ointresse eller saknas (bruten arvslinje) skapas ibland en instruktörslinje istället för en familjär arvslinje. Den oftast mest seniora Shihan utses då till Shihanke, som får uppdraget att leda skolan. Ett annat sätt var att utse en Soke Dairi, en ställföreträdare som fick sköta skolan. I rollen
kunde ingå att uppfostra nästa blivande soke. Varje skola var suverän och hade sin modell.

En klassisk Koryu är inriktad på tekniker för strid och man använder sig uteslutande av Menkyo-systemet för gradering.
I många fall är det också svårt att bli antagen som elev, detta skall ses som ett stort privilegium. Man söker inte efter några stora grupper av nybörjare. Man är mer intresserad av att finna den elev som på sikt kan föra traditionen vidare.
Nyumon (initieringen, introduktionen) är processen då man har antagits som formell elev (efter en tids introduktion). Ibland
kompletterades den med kishomon, en skriftlig ed. Några koryu krävde också att man avlade en keppan, en rituell blodsed. Alla som hade accepterats som elev fördes därefter in i eimeiroku, registerboken.

En annan aspekt av klassisk koryu-träning är det religiösa eller andliga inslaget, ofta med en blandning av esoterisk Shinto och/eller Mikkyo Buddhism.
En vanlig tro är att allt som tränas inom en koryu kommer från grundaren. Tvärtom, även inom en klassisk skola var man tvungen att följa med utvecklingen. En utveckling som hela tiden fick anpassas. Det berättas ofta om att vissa
skolor var hårt knutna till en domän och dess daimyo. Faktum är att en daimyo ofta hade flera koryuskolor knutna till sig. Man förstod att mångfaldhet kunde vara en styrka i strid.

Under Edo-perioden etablerades en del Omote ryu, en skola strikt knuten till sin domän och daimyo. Här fick endast samurajklassen träna. De flesta äldre skolor var dock inte omote ryu.
En del samurajer gjorde sin pilgrimsfärd, musha shugyo (krigarens resa) för att kunna förfina och testa sina kunskaper.
Under sin pilgrimsfärd besökte man andra skolor, men man kunde också anta utmaningar eller ta ströjobb som livvakt eller legosoldat. Den här typen av pilgrimsfärd har sitt ursprung från Zenmunkarnas motsvarighet, angya (som
utfördes innan de fick sin upplysning och insikt).

Kommentar: En vanlig grov västerländsk missuppfattning är att Soke är det samma som stilchef eller stilgrundare. Det blir därför lite fel när moderna stilgrundare kallar sig för Soke.
En mer korrekt benämning på en stilgrundare är Kaiso eller Ryuso.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Iaido

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter.
Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

IAIDO:
Iaido 居合道 översätter vi ofta till ”konsten (vägen) att dra svärdet”. Ibland kan användningen av termen upplevas förvirrande. Inom vissa skolor används benämningen för de sittande svärdsteknikerna. Vad är då den egentliga betydelsen?

Iaido skrivs med tre tecken, I-Ai-Do.

Det första tecknet, I , betyder ungefär ”att vara” eller ”att sitta ned”. Som alltid med japanskan, så finns det flera betydelser och uttal. I kommer från iru. Tecknet 居 uttalas:

kyoon’yomi (det sino-japanska uttalet av kinesiska tecknen) med betydelsen ”att vara”, ”att finnas”.

ikun’yomi (det japanska uttalet) med betydelsen ”att vara” eller ”att sitta ned”

Det andra tecknet, ai 合, betyder ”att möta” eller ”harmoni”.

De två första två tecknen i kombination, 居合 betyder Iai (I-ai). Detta har en djupare innebörd.
Det finns egentligen ingen direkt översättning av Iai. Den beskriver egentligen ett möte och kanske mer hur man möter sin kontrahent med svärdet eller kanske att i sittande kunna möta, vara förberedd och kunna harmonisera med sin omgivning.

Det tredje tecknet, 道, dō, betyder väg. Innebörden av do kan dock vara flera: väg, den rätta moraliska vägen eller vägen att utföra en traditionell konstart. Tecknet kan också uttalas michi. Det finns två sätt att uttala kanjitecknen, do (on yomi, sino-japanska, kinesiskt sätt) och michi (kun yomi, japanskt sätt). Do har sitt ursprung i mandarin-kinesiskans dào.

Då är det viktigt att också komma ihåg att Iaido är just en av de klassiska Budoarterna, en av vägarna eller konstformerna att uppnå Zen (en Zendo). Dvs Iaido är ingen Bujutsu, där syftet är att träna teknikerna enbart i stridssyfte.

Taekwondo terminologi: Koguryo

Inom Taekwondo använder vi koreanska namn på teknikerna. Dessa kan variera en del beroende på stil, kwan och förbund. Det finns också flera översättningssystem som gör att uttal kan skilja sig åt. Koreanskan har ett eget alfabet, hangul. Före introduktionen av hangul, så använde man de kinesiska tecknen (hanja på koreanska. Det innebär att vissa termer har ett koreanskt uttal och andra har ett sino-koreanskt uttal. Dvs. det koreanska uttalet av de kinesiska tecknen. Exempel på detta är ordningstalen (il, ee, sam).

Vi skall börja lära oss lite koreanska och börjar med lite allmänna ord inom kampsporten. Vi skall också göra en jämförelse med japanskan (kan ju vara givande för oss som förutom Taekwondo också tränar någon form av japansk Budo). Nu har vi kommit till olika ord med en historisk anknytning.

KOGURYU:

Koguryo, 고구려, på hangul (eller Goguryeo, 高句麗, på hanja) var ett Koreas tre antika kungadömen.

Koguryo (37 f.kr-668 e.Kr) omfattade de norra och centrala delarna av Koreahalvön och södra Manchuriet (Kina). Det moderna namnet Korea härstammar från Koguryo. Koryo är är en förkortad form av namnet (som vi känner igen från Poomse Koryo).

Man är ganska säker på att kungadömets elitkrigare, sunbae, utövade Kwon Bop (med sin grund i kinesisk Shaolin chuan-fa) och Subak (sannolikt med ursprung från olika kinesiska kampmetoder). Dessutom tränades man i bågskytte, svärdskonsten (Kum Bop, svärdsmetoder), brottning, spjuttekniken och ridning.

Taekwondo terminologi: Hwarang

Inom Taekwondo använder vi koreanska namn på teknikerna. Dessa kan variera en del beroende på stil, kwan och förbund. Det finns också flera översättningssystem som gör att uttal kan skilja sig åt. Koreanskan har ett eget alfabet, hangul. Före introduktionen av hangul, så använde man de kinesiska tecknen (hanja på koreanska. Det innebär att vissa termer har ett koreanskt uttal och andra har ett sino-koreanskt uttal. Dvs. det koreanska uttalet av de kinesiska tecknen. Exempel på detta är ordningstalen (il, ee, sam).

Vi skall börja lära oss lite koreanska och börjar med lite allmänna ord inom kampsporten. Vi skall också göra en jämförelse med japanskan (kan ju vara givande för oss som förutom Taekwondo också tränar någon form av japansk Budo). Nu har vi kommit till olika ord med en historisk anknytning.

HWARANG:

Hwarang utgjorde kungadömets Sillas krigarklass, en krigarklass som uppkom någon gång runt år 540 e.Kr. I regel rekryterades de från aristokratins familjer. Om man i det japanska feodalsamhället hade sina samurajer, så hade man Hwarang-krigare i Silla.

Hwarang översätts till ”blomstrande ungdom” eller ”blomstrande riddare ”. Hwarang kan skrivas på två sätt:

화랑, på hangul, det koreanska alfabetet

花郞 hanja, med de kinesiska tecknen och ett sino-koreanskt uttal

Hwa är sino-koreanska och tecknen (hanja) betyder ”blomma” eller ”blomstrande ”. Rang kan ha många betydelser: man eller ung person. Det var också ett vanligt suffix i många titlar under Silla-dynastin. På japanska får samma kanji-tecken betydelsen man eller manlig person (men uttalas ro).

Det vill säga de båda orden är kognater, ord med samma ursprung. Detta är ganska typiskt för japanskan och koreanskan. Båda orden har samma mening och ursprung (och tecken), men uttalas olika.

Man vet att Hwarang tränade bågskytte, svärdskonst och obeväpnade kamptekniker. Sannolikt så lärde man sig också Subak från det närliggande kungadömet Koguryo, ett utbyte som kom naturligt i och med att man fick en gemensam fiende, Japan. Det är osäkert vilka kamparter som hwarang tränade, men man kan utgå från att de väpnade teknikerna kom i första rummet. Vapenträning har ju alltid varit prioriterad inför strid.

JAPANSKA BUD(O)ORD: Hojo jutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

HOJO JUTSU:

Hojojutsu, 捕縄術 , är tekniken att binda sin motståndare eller fånge. Hojojutsu tränades aldrig som en enskild att, utan den ingick till en högre avancerad nivå i många Koryu Jujutsu och svärdsskolor under den blodiga Sengoku-perioden. Varje skola hade sin stil på knytandet. Under Edo-perioden (1603-1868) anammades tekniken av Edo polisen. Därmed blev den också en viktig del i Taiho Jutsuträning.

Hoju Jutsu kan också heta torinawa jutsu eller bara nawajutsu. Detta visar hur komplext uttal och termer kan vara i det japanska språket. Inom vissa stilar och skolor varierar benämningarna.

Hojo Jutsu, är on’yomi, det sino-japanska uttalet av de kinesiska tecknen (kanji).

Torinawa Jutsu är kun’yomi, det japanska uttalet av kanji.

:

, det första tecknet, kan uttalas Ho eller Tori, det betyder ”att fånga” eller ”att greppa”

, det andra tecknet kan uttalas Jo eller Nawa och betyder rep

術, det tredje tecknet uttalas Jutsu

Taekwondo terminologi: Choson

Inom Taekwondo använder vi koreanska namn på teknikerna. Dessa kan variera en del beroende på stil, kwan och förbund. Det finns också flera översättningssystem som gör att uttal kan skilja sig åt. Koreanskan har ett eget alfabet, hangul. Före introduktionen av hangul, så använde man de kinesiska tecknen (hanja på koreanska. Det innebär att vissa termer har ett koreanskt uttal och andra har ett sino-koreanskt uttal. Dvs. det koreanska uttalet av de kinesiska tecknen. Exempel på detta är ordningstalen (il, ee, sam).

Vi skall börja lära oss lite koreanska och börjar med lite allmänna ord inom kampsporten. Vi skall också göra en jämförelse med japanskan (kan ju vara givande för oss som förutom Taekwondo också tränar någon form av japansk Budo). Nu har vi kommit till olika ord med en historisk anknytning.

Chosŏn (bilden är lånad):

Chosŏn är det gamla namnet på Korea. Egentligen namnet på det Kungadöme som grundades år 108 f.Kr. Det kan skrivas som:

조선hangul, det koreanska alfabetet • 朝鮮hanja, sino-koreanska (de kinesiska tecknen)

JAPANSKA BUD(O)ORD: Hojutsu

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

HOJUTSU:

HōJutsu (砲術), är skjuttekniken med handeldvapen (musköt, gevär).

Första tecknet uttalas ho och betyder ungefär gevär eller bössa. Det andra tecknet, , uttalas Jutsu och betyder teknik.

Ho Jutsu tillhör Koryu Bujutsu. Hojutsu uppstod under Sengoku-perioden i och med att portugiserna introducerade handeldvapen i Japan. Hojutsu tränas fortfarande av några klassiska skolor. Skytten benämns hoshi. Se filmlänk:

Taekwondo terminologi: Simsa

Inom Taekwondo använder vi koreanska namn på teknikerna. Dessa kan variera en del beroende på stil, kwan och förbund. Det finns också flera översättningssystem som gör att uttal kan skilja sig åt. Koreanskan har ett eget alfabet, hangul. Före introduktionen av hangul, så använde man de kinesiska tecknen (hanja på koreanska. Det innebär att vissa termer har ett koreanskt uttal och andra har ett sino-koreanskt uttal. Dvs. det koreanska uttalet av de kinesiska tecknen. Exempel på detta är ordningstalen (il, ee, sam).

Vi skall börja lära oss lite koreanska och börjar med lite allmänna ord inom kampsporten. Vi skall också göra en jämförelse med japanskan (kan ju vara givande för oss som förutom Taekwondo också tränar någon form av japansk Budo).

SIMSA:

Simsa är ursprungligen ett sino-koreanskt ord och betyder gradering, examination. Simsa kan stavas på två sätt:

심사hangul, det koreanska alfabetet

審査hanja, sino-koreanska, uttalet av de kinesisk tecknet

Tecknen betyder strikt egentligen bedömning + undersökning.

Det japanska uttalet av de kinesiska tecknen, kanji, blir shinsa och har samma betydelse, gradering/examination.

Taekwondo terminologi: Dangup jedo

Inom Taekwondo använder vi koreanska namn på teknikerna. Dessa kan variera en del beroende på stil, kwan och förbund. Det finns också flera översättningssystem som gör att uttal kan skilja sig åt. Koreanskan har ett eget alfabet, hangul. Före introduktionen av hangul, så använde man de kinesiska tecknen (hanja på koreanska. Det innebär att vissa termer har ett koreanskt uttal och andra har ett sino-koreanskt uttal. Dvs. det koreanska uttalet av de kinesiska tecknen. Exempel på detta är ordningstalen (il, ee, sam).

Vi skall börja lära oss lite koreanska och börjar med lite allmänna ord inom kampsporten. Vi skall också göra en jämförelse med japanskan (kan ju vara givande för oss som förutom Taekwondo också tränar någon form av japansk Budo). Nu har vi kommit till just lite olika ord för grader.

DANGUP JEDO:

Dangup jedo är själva graderingssystemet med de olika Gup-och Dangraderna. Jedo betyder system.

Den japanska motsvarigheten är Dan/Kyu-systemet, så systemet är lånat från judon och karaten.

Dan har sitt ursprung från det japanska brädspelet Go.

JAPANSKA BUD(O)ORD: -ha

Nu skall vi lära oss lite mer Budojapanska (min tanke) genom namnen på våra olika japanska kamparter. Varför? På det här sättet kan vi lära oss namn på olika traditioner, filosofier och principer.

HA:

Suffixet –ha (派) känner vi igen olika stilnamn, tex Toyama Ryu Morinaga-ha, Shotokan Karate Do Kase-ha.

Ha betyder gren, en avknoppning från en stil, eller ryu, en ryu-ha. Det kan också innebära en grupp av en viss stil.