NAHATE:
Varje region på Okinawa hade sin egen stilart av Karate, som i början kom att kallas Okinawa Te (hand) eller Tang (handen från Kina). På Okinawa-dialekt blir
Okinawa Te, Uchinadi. Först och främst är det tre städer på Okinawa, som starkt har påverkat dagens stora karate-stilar, städerna Naha, Shuri och Tomari. Grundstilarna av karate kallas därför Nahate, Shurite och Tomarite. Vi skall nu gå igenom Nahate.
Nahate, på Okinawianska Naafa-di, är den grundstil som tränades i trakten kring staden, Naha (på den tiden en viktig hamnstad, dagens huvudstad på Okinawa).
Utvecklingen av Nahate & Shorei Ryu;
I sin tidiga utveckling fick Nahate vissa influenser från Shurite. Så, än en gång återkommer vi till mästaren Sokon ”Bushi” Matsumura (1797-1889). Sokon ”Bushi” Matsumura anses som den som verkligen klassificerade Shurite-typen av Karate.

Naha-te utvecklades fram till slutet av 1800-talet då Kanryō Higashionna (1852-1915) utformade den slutgiltiga stilen av Nahate. Han var elev till Sokon Matsumura. Senare reste han till till Fukien (Fujian), Kina, för att lära sig chuan–fa. Dessa kunskaperna kombinerade han med sin Nahate, tills den fick sin slutliga utformning på 1880-talet. Parallellt med Shurites utveckling till Shorin Ryu, så utvecklas Nahate till Shorei Ryu.
Shorei Ryu översätt ibland till ”inspirationens stil”, men det mesta talar för att termen Shorei kommer av Shoreiji Templet, beläget i Fukien (Fujian), Kina. Kamplärorna från templet blev ju en betydande grund i Nahate.
Kanryō Higashionna fick flera kända elever, sedermera mästare som senare grundade sina egna stilar. Två av de mest kända är Goju Ryu (grundad av Chōjun Miyagi) och Uechi Ryu (grundad av Kanbun Uechi).