Karatens historia del 1: Tode- Tuidi- Okinawa Te

Karaten har sina rötter på ön Okinawa. Den har sin grund i olika kinesiska kampsystem, som spreds till Okinawa under 1300-talet med kinesiska handelsmän. Tekniker, som ursprungligen härstammade från Shaolinmunkarnas träning.

Genom den täta kontakten med Kina fick man
kunskaper i Kempo (Chuan-fa), ett kampsystem med både grepp-, slag- och sparktekniker. Ibland kallades
systemet för Tode eller Tuidi (eller om detta egentligen var ett eget kampsystem?).
Här finns det en del teorier!

1. De flesta historiker är överens om att det på Okinawa redan fanns ett eget kampsystem som hette Tode eller Tuidi. Det mest troliga är att Karate är en kombination av Tode och kinesisk Chuan-fa.
2. Tegumi (i Naha) eller Muto (i Tomari och
   Shuri) var en form av grappling/självförsvar och brottning, som också kan ha haft viss betydelse för utvecklingen. Kanske var detta den ursprungliga fighting-formen som
   kombinerades med Chuan-fa till Okinawa Te?
3. Tigwa var en annan antik kampstil på Ryukyu-öarna, en typ av slagteknik som sannolikt importerades från
   Siam.

Okinawa Te:

Varje region på Okinawa hade sin egen stilart av Karate, som i början kom att kallas Okinawa Te (hand) eller Tang (handen från Tang). På Okinawa-dialekt blir
Okinawa Te, Uchinadi.

Många av dagens moderna karate-stilar kan spåra sin grund till den kinesiske kampkonstmästaren Kūshankū, 公相君 (1720-1790 ?), med japanskt uttal Kōshōkun (även känd som Kwang Shang Fu). Vi känner igen namnet i Kata Kushanku (Kata Kanku Dai). Han hade under 1700-talet en avgörande betydelse för den historiska utvecklingen av både Okinawa Te.

Tode” (Tuidi) Kanga Sakugawa (1733-1815) var den mästare som kanske mest har bidragit till en systematisering av Okinawa Te (”hand”, föregångaren till Karate) . Han betraktas också som ”the Father of Okinawa Te”.

Shurite, Nahate & Tomarite:

Först och främst är det tre städer på Okinawa, som starkt har påverkat dagens stora karate-stilar, städerna Naha, Shuri och Tomari. Grundstilarna av karate kallas
därför Nahate, Shurite och Tomarite.

Naha-Te (那覇手) utvecklades i området kring staden Naha, kungariket Ryukyu’s gamla handelsstad. Den som anses ha haft störst betydelse för utvecklingen av Nahate är mästaren Kanryo Higaonna (1853-1915), som lade grunden till Shorei Ryu. Goju Ryu och Uechi Ryu är två stilar som kan spåra sitt ursprung i linjen Nahate > Shorei Ryu.

Shuri-Te (首里手) utvecklades i området kring staden Shuri. Shuri var kungarikets gamla huvudstad. Shurite tränades därför också främst av den lokala adeln. Bushi” Matsumura Sōkon (1809-1899) är känd för den som i grunden formade själva Shurite-karaten, det som i nästa utvecklingssteg skulle bli Shorin Ryu, via Chibana Chōshin. Matsumura Seito Shorin Ryu och Shotokan är två stilar som kan spåra sitt ursprung i linjen Shurite > Shorin Ryu.

Tomari-Te (泊手) utvecklades i området kring staden Tomari. Den som haft störst betydelse för utvecklingen av Tomarite är mästaren Kosaku Matsumora.

År 1935 ändrades namnet till Karate (tom hand).

Nästa gång skall vi börja gå igenom karatens grundstilar.