Taiho Jutsu & Den Japanska Polisens Historia- Del 2

Del 2 Samurajpoliser och Edo Machi-Kata

Först under Edo-perioden (1603-1868) växer det fram något som kan liknas vid en polismyndighet.

Befolkningsökningen i Edo växte i rask takt. Detta medförde förutom ett ökat våld med och fyllerier också stora problem med rån, stölder och en växande gatuprostitution. Man skall också komma ihåg att Japan vid den här tiden var en militärdiktatur under sin Shogun, vilket naturligtvis också innebar att landet var en polisdiktatur.

Nu börjar det växa fram en polismyndighet som utgjordes av-

• Polissamurajer: Machi-bugyo, Yoriki, Doshin.

• Polisbetjänare och icke samurajer: Komono, Okappiki

Polissamurajer

Machi-bugyo:

Tokugawa-Shogunatet instiftade två stadsmagistrat, machi-bugyo, vilket idag skulle motsvaras av en polismästare/polisintendenter. Som machi-bugyo var man administrativt och juridiskt ansvarig inom en del av territoriet (machi-kata). Dessa fanns inte bara i Edo, alla domäner fick en tillsatt. Den som fick inneha Edo-befattningen var en samuraj av högsta rang (först godtogs bara daimyo, men senare hatamoto). Deras lön skulle i dagens mått motsvara miljoner kronor. Dessa fungerade inte bara som högsta polischef, utan även som åklagare, domare och ansvariga för allt annat juridiskt inom området.

Yoriki:

Under sig hade machi-bugyo ca 50 Yoriki. De rekryterades bland samurajer av högre rang och fungerade som ett slags beridna polischefer. De skulle idag motsvaras av polislöjtnant/poliskommissarie med administrativt ansvar.

Machi-bugyo och yoriki var avlönade av Shogunatet för att kunna sköta den polisiära ordningsmakten.

Doshin:

Yoriki hade under sig anställda Doshin, som fungerade som ordinarie polisofficerer, de var samurajer av lägre rang. Doshin fungerade som första linjens polissamuraj. Doshin var de som verkligen var tränade i Taiho Jutsu. Yrket gick oftast i arv. Under sig hade de anställda adjutanter, komono.

Polisbetjänare/icke samurajer:

Polissamurajerna hade den polisiära makten, men de var i behov av assistenter eller betjänter från befolkningen för att kunna klara av sina uppgifter. Dels behövde man komma nära den kriminella sfären. Dessutom ville man som samuraj inte fungera som vare sig som bödel eller fängelsevakt, något ansågs osmakligt.

Komono:

Komono fungerade som adjutanter till Doshin med huvuduppgiften att patrullera. De var icke-samurajer, från samhällsklassen Chonin.

Okappiki:

Okappiki användes som assistenter eller informatörer, ibland som ett slags hemliga polisagenter. Egentligen fungerade de som inofficiella oavlönade polisassistenter, som fick direkt betalning från sin Doshin eller genom att inkassera pengar från efterlysta. De tillhörde ett av samhällets bottenskikt, Homen, tidigare kriminella som hade förlåtits och fått sona sina brott. I deras uppgifter ingick även tortyr av misstänkta. Ibland betraktas de som vanliga poliser, men det var de inte. Det är en missuppfattning. De hade dock en stor betydelse för det praktiska polisarbetet. Meakashi var en annan grupp som var tillfälligt anställda som informatörer.

Nästa gång går vi in på polissamurajens träning.