OM KORYU

Koryu betyder ”gammal stil, gammal skola”. En term som används för skolor och stilar (ryu, ryuha) som etablerades före Meiji-restaurationen år 1868 (Japans modernisering, slutet på samurajepoken).

Vad som får räknas som en Koryu är hårt reglerad i Japan. En bland instanserna som klassificerar Koryu i Japan är Nihon Kobudo Kyokai. Ca 80-talet skolor finns här registrerade från Edo-perioden.
Exempel på klassiska Koryu är Kito Ryu Ju Jutsu, Takenouchi Ryu Ju Jutsu, Hontai Yoshin Ryu Ju Jutsu, Shindo Yoshin Ryu och Katori Shinto Ryu.

Typiskt för en Koryu är att skolan går i arv (i en obruten arvslinje) och att skolans överhuvud, Soke (ung. familjens eller husets överhuvud), ärver sin titel. Det här systemet med familjär nedärvning heter också Iemoto, ett system som
också används inom andra japanska traditionella arter (kalligrafi, blomsterarrangemang, teceremoni).
I en Koryu där Soke är inaktiv på grund av sjukdom, ointresse eller saknas (bruten arvslinje) skapas ibland en instruktörslinje istället för en familjär arvslinje. Den oftast mest seniora Shihan utses då till Shihanke, som får uppdraget att leda skolan. Ett annat sätt var att utse en Soke Dairi, en ställföreträdare som fick sköta skolan. I rollen
kunde ingå att uppfostra nästa blivande soke. Varje skola var suverän och hade sin modell.

En klassisk Koryu är inriktad på tekniker för strid och man använder sig uteslutande av Menkyo-systemet för gradering.
I många fall är det också svårt att bli antagen som elev, detta skall ses som ett stort privilegium. Man söker inte efter några stora grupper av nybörjare. Man är mer intresserad av att finna den elev som på sikt kan föra traditionen vidare.
Nyumon (initieringen, introduktionen) är processen då man har antagits som formell elev (efter en tids introduktion). Ibland
kompletterades den med kishomon, en skriftlig ed. Några koryu krävde också att man avlade en keppan, en rituell blodsed. Alla som hade accepterats som elev fördes därefter in i eimeiroku, registerboken.

En annan aspekt av klassisk koryu-träning är det religiösa eller andliga inslaget, ofta med en blandning av esoterisk Shinto och/eller Mikkyo Buddhism.
En vanlig tro är att allt som tränas inom en koryu kommer från grundaren. Tvärtom, även inom en klassisk skola var man tvungen att följa med utvecklingen. En utveckling som hela tiden fick anpassas. Det berättas ofta om att vissa
skolor var hårt knutna till en domän och dess daimyo. Faktum är att en daimyo ofta hade flera koryuskolor knutna till sig. Man förstod att mångfaldhet kunde vara en styrka i strid.

Under Edo-perioden etablerades en del Omote ryu, en skola strikt knuten till sin domän och daimyo. Här fick endast samurajklassen träna. De flesta äldre skolor var dock inte omote ryu.
En del samurajer gjorde sin pilgrimsfärd, musha shugyo (krigarens resa) för att kunna förfina och testa sina kunskaper.
Under sin pilgrimsfärd besökte man andra skolor, men man kunde också anta utmaningar eller ta ströjobb som livvakt eller legosoldat. Den här typen av pilgrimsfärd har sitt ursprung från Zenmunkarnas motsvarighet, angya (som
utfördes innan de fick sin upplysning och insikt).

Kommentar: En vanlig grov västerländsk missuppfattning är att Soke är det samma som stilchef eller stilgrundare. Det blir därför lite fel när moderna stilgrundare kallar sig för Soke.
En mer korrekt benämning på en stilgrundare är Kaiso eller Ryuso.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s